...och så firar vi jul hos Elsa!

Det börjar med att vi kommer dit, och efter att ha stått utanför porten i en kvart och förgäves försökt ringa Elsa, så ger hon oss äntligen portkoden, precis i rättan tid för att vi inte ska stryka med i kylan. ;) Vi kommer in i lägenheten och förlåter henne genast när vi ser det fantastiska middagsbordet! Flickebarnet har ju lagat mat! Utsökt potatisgratäng, sallad med avokado, köttbullar och juleskinka! Hurra! Hon har dessutom lagt ut julklappar på både min och Jonnas plats.



















Lite..charader?



















..och så lite dans!























Vid efterrätten (som är underbar- glass, kladdkaka och bär!) blir plötsligt allt lite mer seriöst när vi börjar diskutera hur man bäst firar nyår 10-11.

























Men så kommer Rudolf med röda mulen och lättar upp stämningen..!


Rudolf var det, ja..


De tre dagarna efter denna fina kväll, har jag dessvärre spenderat i min egen sjukstuga!

Julveckan kan börja!!

Nu är juleveckan här med allt vad den innebär. Jag är förväntansfull och glad, vem sa nåt om att tappa julekänslan när man blir äldre! O nej, I've got plenty.

Igår köpte vi julskinka, och ikväll blir det julmys med Jonna och Elsa! Med julklappsutdelning och allt. Och så lär vi sitta och filosofera om livet och framtiden, så som det alltid blir. Planera vårat nästa steg i erövringen av jorden, haha! Vi hade lite planer på att öppna en klubb på nån strand nånstans i världen förut, eller öppna en webshop..well well, vi får väl se vad vi får för oss idag... Jag vill att dagen ska gå fort fram till kvällen, som gärna får gå jäääätteeelångsamt. Behöver verkligen ett ordentligt julmys med vännerna :)

Det ska iallafall bli jättekul att få se Elsas lägenhet. Hon flyttade hemifrån för bara några månader sedan. Tänka sig vad alla börjar bli stora minsann... Denhär veckan ska jag storstäda hemma, och rensa ut massa skräp som jag har samlat på mig sen jag flyttade...i JUNI! Hehe, måste verkligen rensa ut allt i källaren och så, så att jag kan börja mitt vuxna liv UTAN att behöva släpa med mig en massa jox resten av livet bara för att jag inte orkade gå igenom allt när jag flyttade. Vi får väl se hur det går med de planerna...Det är ju värt att ha det fint och fräscht omkring sig när man faktiskt kan och har råd att ha det så!

Kallt

Det är iskallt i vår lilla vardagsrumshörna. Jag sitter med två filtar på mig men fryser ändå! huu. Här är en bild på huset som vi förmodligen kommer att bo i när vi är i Brasilien i sommar :) Jag längtar längtar längtar. Har försökt göra en budget så att jag håller koll på hur mycket jag måste spara varje månad fram till resan. Förhoppningsvis så kan vi ju bo i huset på bilden under större delen av resan, men sen vill jag resa runt lite!

One of those days...

Jag förstår inte hur dåligt väder alltid lyckas matcha mitt humör. Det är varken för att vädret eller mitt humör alltid är dåligt. För jag tycker oftast om "dåliga" väder. Regn t.ex är underbart, och storm och åska. Men när vädret bara är grått, och molnigt, med snö som blåser runt och är ...grå?? som den är idag, så är det bannemig inte bra!

Det är inte heller så att jag påverkas av vädret. Eller jo, kanske lite då. Det blir lite som en nedåtspiral för att, som sagt, det matchar så bra. Men mitt dåliga humör landar oftast innan jag har hunnit uppfatta vilket väder det är. Det landar innan dagen ens har börjat. Ofta är det nog för att jag drömt obehagliga drömmar, och vaknat mitt i någon av nattens grubblerier. Kanske att jag vaknar mitt i den sömfasen när man typ..bearbetar sina problem?
Hm, ännu en anledning till att sova ordentligt och balanserat. "Sömn-för fysisk och psykisk hälsa, och ditt strålande humör! " Hehe... Om man vaknar på rätt sida, så har ju dagen bättre förutsättningar för gott humör riiight?

Men om man bearbetar sina grubblerier och osäkerheter under dagen, så kanske inte sömnen blir så..belastad av dåliga vibrationer?

Hursomhelst, jag försöker att motarbeta humöret så mycket som det går under denna arbetsdag för jag vet att mitt bad mood är obefogat. Visst det kanske finns en del grejer som skulle kunna förbättras, men jag tänker inte vänta med att ta tag i dem! =) Hehe har fasen skrivit en hel uppsats snart, tro inte att jag är i värsta depressionen. No no! It's just one of those days.

MEN JAG SKA TILL BRASILIEN!!!!

Oi! Tudo bem?

Jag är toppenglad eftersom jag fick högsta betyg på min sluttenta i portugisiska!
Nu ser jag fram emot nästa termin, som jag beslutat att kröna med..

EN RESA TILL BRASILIEN från mitten av juni till slutet av juli!! Danis mor äger ett hus där, som vi förmodligen kommer att bo i större delen av tiden. Staden vi kommer vara i huvdsakligen heter Santarém och ligger i norra delen av Brasilien. Det är alltså (tyvärr) långt ifrån Rio de Janeiro och São Paulo som är de två allra största städerna, mig veteligen.
Men det kommer säkert att bli spännande, och Dani har ju sin släkt där som säkert kommer visa oss vad vi kan göra när vi är där. Jihuuuu! Jag längtar redan. Jag har typ längtat hela livet haha. Jag har fy fasiken inte ens varit utanför Europa tidigare, och nu ska jag in i självaste amazonas!! (Förhoppningsvis!)

Min ointressanta vardag

Hej. Jag är tillbaka, och jag tänker inte vara sjuk mer. Nu får det fan räcka. Jag låg hemma HELA förra veckan och bara sjukade mig. Kollade på Star Wars och kunde knappt prata för jag var så hes. Det var det jag var liksom. Hes. Och så hade jag typ hundra grader feber minst.

Så nu är jag som sagt bra igen och är tillbaka på jobbet (har dock tagit en slags paus nu, åt att blogga). Men jag har hamnat i någon slags urtrist slentrian har jag märkt, det kanske är därför jag är sjuk så ofta? Alltså det går typ till så: att jag planerar in för mycket så att jag knappt hinner andas eller ens (citerar Friends) "Lyssna till ditt hjääärta som veeet vad du kääänner, det finns ingen aaannan än duuu som bestääämmer...".

Det leder till att jag blir trött och seg och degig och försover mig typ varje morgon. Inte så att jag kommer för sent till jobbet (det hände ioförsig idag...) men jag går helt enkelt inte upp när jag har tänkt gå upp, vilket i sin tur resulterar i att jag har bråttom (blir stressad) redan från ruta ett. Hm. Allt står liksom still för att jag inte har lärt mig hur man prioriterar och tar tag i saker, utan jag vill göra allt på en gång (= noll) och bla bla bla. Det ständiga dilemmat i A-lies liv.

Men jag tror fortfarande att jag kan ändra min livsstil en aning. Jag känner dock ett slags behov av att tala om för någon att det i stort sett står helt stilla.

Sjuuuuk

Nej. Nu pallar jag inte mer. Kan inte ens räkna till hur många gånger jag varit sjuk det senaste året. BLÄÄÄÄÄ. Tvåtusenelva ska jag inte vara sjuk en enda dag. Fy.

Snyggdag.

Är galet snygg idag!

Hur många detektorer kan du räkna till?

Har inventering på lagret. Mycket mysigt.
Idag var bussen sen, så jag började gå (det är extra kallt ute idag, men jag bestämde mig för att det var bättre att åtminstone gå och röra på sig, än att stå där och förfrysa ännu mer). Då kom bussen. Precis så att jag inte hann tillbaka liksom, så jag fick gå hela vägen. Hade tänkt börja med tights under brallorna så inte benen blir typ BLÅA. Men glömde visst det idag...Hursomhelst, en låt jag diggar idag är Daddy Yankees, La Despedida:



Åka till Miami och se honom live? jag säger ja.

NUMBER 03 - I want to be rich!

Precis. Du läste rätt. Jag skulle vilja vara rik, kunna göra vad jag vill och resa vart jag vill, och inte behöva jobba. Ge bort halva min förmögenhet till välgörenhet, och sedan sola mig i resten. Tänk liksom: man kan bo var man vill, äta vad man vill och gå på hur många konserter och sevärdheter man vill när man är utomlands. Men ÄNDÅ ha råd att hjälpa andra som har det svårt. Hallelujah! Det skulle vara livet.

Jag sparar nu, för det är tal om en långresa i sommar...Jag hoppas det blir av, för det skulle vara lycka! :D Jag vill se en ny kontinent, öva på språket och bara njuta. Tror att en sådan inspiration skulle göra underverk på mig. Inspiration, ja...bara tanken på att kanske dra iväg i en månad inspirerar mig väldigt. Jag vill inte avslöja för mycket innan något är bestämt, men jag hoppas hoppas hoppas. Har rest runt väldigt mycket i Europa under det gångna året, och tänkte sammanfatta resandet med ett inlägg med bilder någon gång nu mot slutet av året. Hoppas på att nästa års bilder ska bli spektakulära!

Alert

Bjuder på en härlig låt när jag sitter och funderar om livet.



Underbart. Jag har varit mer aktiv och vaken idag, känns extra skönt eftersom jag somnade med huvudvärk igår, och vaknade med precis samma känsla. Det blir alltid så varannan måndag då jag både sjunger hos Brittmarie och har körrepetition i Aspudden. Jag hinner inte mycket de kvällarna. Jag skrattade gott åt min egen mat nyss när jag skulle värma min lunchlåda: Två stela kycklingklubbor på toppen av en stor, fast makaron-kocka. Till det åt jag en grön paprika. Världens mest oinspirerande mat? Man kan tycka det. Observera att när jag säger en grön paprika så menar jag En.Grön.Paprika. Inte skivor eller en röra eller något. En grön paprika, precis i samma form som när den plockades. Mums.

NUMBER 02 - Jag vill ha körkort!

Det är synd bara att körkortsböckerna är så tråkiga. De skulle kunna göra dem lite mer inspirerande, och framförallt: intressanta. Jag måste läsa meningarna flera gånger för att förstå vad de menar, vad som är råd och regler osv.
Sen är det det där med tiden också. Hittills har jag bara kört två gånger, och det krävs ju mycket träning för att nå hela vägen. Jag kan förhoppningsvis boka in ett antal övningskörningar under min åtminstone TVÅ VECKOR LÅNGA JULLEDIGHET!

Pappa har köpt en bil som jag och mina systrar ska övningsköra med, behålles i max ett år! Eftersom han köpte den redan i juli i år, så har vi fram till juli 2011 på oss att bli klara med hemmakörningen... Efter det planerar jag att ta en eller flera sista-lektioner på körskolan, och sedan halkbana, prov och uppkörning! Kan jag klara det? Klart jag kan.

I [heart] Kulturskolan

Idag ska jag ägna kvällen åt att städa och göra fint i mitt sovrum, och lilla kontorshörna. Och- jag ser fram emot det. Att bara vara helt ensam i lägenheten och fixa och dona och sortera och göra rent. Mmmm! Och äta glass med chokladsås och maränger...Låter det inte underbart?
Jag behöver lite egentid,ordning, reda och maränger!

Det är lustigt för jag hade så mycket inspiration till att skriva, men den försvann påvägen. Jag är iallafall otroligt glad idag åt allt och ingenting. Det är helg-helg för första gången på evigheter!

Helgen inleds som vanligt med afrikansk dans. I love. Jag är inne på nästsista terminen som jag får gå på Kulturskolan i Stockholm, där jag sjungit, showat, dansat och spelat teater i hur många år som helst. Det känns häftigt och sorgset på samma gång. Att tiden varit så lång, men gått så snabbt. Jag kommer förstås ha abstinens, och eventuellt börjar jag väl jobba där i framtiden. Because i belong.

NUMBER 01 - I want to make music!

God eftermiddag!
Jag har som sagt funderat på vad jag vill. Och ibland kan man ju känna sig heldum när man inte kan se framför sig vad det är man vill göra utav livet, som ju faktiskt är ens alldeles egna. Men vissa drömmar kan verka ouppnåeliga och vi kan ibland glömma vad vi vill göra precis nu, för att vi är så upptagna hur våra liv ska bli i framtiden. Det finns saker som jag bara vill. Utan att riktigt veta varför, eller ha en aning om vad jag ska göra utav erfarenheten jag får av att göra det. Idag publicerar jag nummer ett på listan.

Jag vill göra musik. Och då menar jag GÖRA. Jag vill sätta ihop ord till fantastiska lyrics och komponera ihop någonting som kommer från min själ, typ. Hm. Jag vill uttrycka mig? Ibland räcker inte ord, utan det ska till en melodi för att få folk att förstå, eller känna det man vill att de ska förstå eller känna. Jag vet inte om ni förväntar er en mer utdragen förklaring än så? Jag kan inte säga varför. Jag vill inte känna efter. Jag är bara så nöjd med känslan av att vilja. Jag tänker inte lägga någon prestation i det. Jag vill inte att någon ska bedöma, tycka om eller strunta i mig. Jag vill bara göra musik.

Jag är en mes

Mohohoh! Nej, jag satt inte och bölade mig igenom filmen. Den var tillochmed rolig! Men det är någonting med dehär filmerna that messes med mitt undermedvetna...För när jag kom hem och skulle sova så var den inte alls lika rolig längre. Eller...den fick mig att börja tänka, eller känna någonting. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Men någonting. Anyway. Jag somnade tryggt tillslut iallafall.

Det något sena biobesöket resulterade däremot i att jag är NÄSTAN i zombie-mode idag. Ni vet, känslan av att "det skulle nog vara ganska skönt att lägga sig ner hopvikt med tangentbordet som huvudkudde, mmmm, det ser mjukt och skönt ut..*gäsp* om jag tar och viker ihop huvtröjan så blir det väl ganska skönt å sova på ..om jag vilar bara en liten stund...kan ju vila fötterna på byrån, mmmm, eller om jag skulle sätta mig vid fikabordet lite, det är väl okej eller? ska jag fråga chefen om det är okej? hmmmmmmm....." Jag tänker alltså inte så mycket på jobbet. Eller ens läxan idag. Idag tänker jag på julen, och ledighet, och sängen, och det mysiga tangentbordet som jag så gärna vill vila kinden mot.

Att jobba ensam på ett kontor

Kan vara helt okej ibland, believe it or not. Dock har jag inte fått så värst mycket jobb gjort, utan mest jobbat med portugisiska läxa hela morgonen. Oops.

Ikväll hoppas jag på att se Due Date med Dani. Vi får se om han kan, han skulle kanske ut ikväll. Due Date är ju (som kanske bekant?) från skaparna av The Hangover som kom ut typ förra året. Jag vet inte varför, men jag förstod verkligen inte den filmen, och tyckte att det kändes jättehemskt när alla satt och skrattade, för jag förstod inte vad det var som var så roligt. Hehe...Så jag hade typ en traumatisk upplevelse där i salongen. Känns ju lite mesigt att ta så illa upp av en lättsam film, men. Lite psykotiska moments är bra för hälsan, som jag alltid brukar säga. Och av någon anledning VILL jag verkligen se Due Date, som ju dock lär ha samma humor som i the Hangover. Vi får la se hur traumatiskt det blir denhär gången!



<---Tragisk??________________________Tragisk!!--->

Denhär helgen.

Skulle jag kunna kalla den bästa helgen på länge. Den har innehållit lite av allt, och alltså varit...fullspäckad. Det har rymts AfrikanskDans, Show (Keep in Touch) på överraskningsfest, utgång, wok-lunch, shopping (VINTERJACKA!!!), 3 rätters familjemiddag hos kusinerna i gula huset för att fira morfars födelsedag, tvspelskväll, kladdkaksbak, MonsterJam med kusiner och farfar och farmor, Konsert (Hägerstens Ungdomskör), fika och visa upp lägenheten för mormor och morfar, LÅNG DUSCH.

Ja, det krävdes en lång, varm dusch för att smälta helgens alla intryck. Allt detta var välplanerat (utom möjligen tvspelskvällen som från början var tänkt att bli en sång och filmkväll). Och besöket av mormor och morfar puttade bort en annan viktig grej, nämligen att umgås med min lilla Lini...

Showen med Keep in Touch var inte heller den särskilt välplanerad från början. Vi kom till Gamla Stan vid halv nio tiden (det var tänkt att födelsedagsbarnet skulle dyka upp vid halv tio tror jag) och hade egentligen ingen aning om vad vi skulle sjunga. Men på ca. 20 min gjorde vi om texten på en av våra specialiteter, och med två låtar till skapade vi en rätt uppskattad show! :)

Fredagsutgången var planerad, men fick omplaneras då vi upptäckte att stället vi tänkte gå till hade stängt..HEH! Vi hamnade på ett ställe med bra musik men...det var lite dålig uppslutning. Det var vi och sen två till personer och deras hundra kloner. Hmm. Jag kan förstå hur de lyckas klä sig likadant, men hur människor som klär sig likadant lyckas med att se likadana ut i ansiktet förstår jag inte? För det kan väl inte bara bero på att de SMINKAR sig likadant? Kanske är jag bara trångsynt. Kanske är jag bara avundsjuk. Jag ska inte klanka ner på deras sätt att vara iallafall, eftersom dansgolvet var typ lika fullproppat som min helg!!

Man vet att det är fredag när...

...Man blir bjuden på bullar, trots att man ätit upp en hel kaffelängd under torsdagen.

...Städerskan kommer in med en flaska såpa i handen och säger "Nu ska vi supa! Jag har flaskan!" (med finsk dialekt)

Den evige körsångaren tänker körkritiskt, bittert eller med hopp om framtiden

Dagarna i denhär veckan har gått om varandra. Jag vet inte vilken dag som var vilken, vilken dag det är idag eller vilken dag det är imorgon. Idag är det torsdag tror jag, eftersom jag är lite smått nervös att jag inte har hunnit med all portugisiska läxa..eller jag har ju gjort allt, men det känns som att det är något jag har missat. (=en ruggig känsla!)

Jag har ofta full koll på allt. Och om jag inte har full koll på allt. Så är jag jäkligt bra på att verka som att jag har full koll på allt. Det är iallafall min villfarelse. I vissas ögon är jag nog en person med nollkoll överhuvudtaget. Som bara vajar runt och är konstig. Men jag har börjat fokusera. Och jag har tagit mig välbehövlig tid att tänka.

Jag har tänkt på min framtid. Jag har insett att jag kommer att behöva kämpa, på ett eller annat sätt för att få det jag vill ha. Det är en bra insikt. Nästa steg blir att inse vad det är jag vill ha. Vem jag vill vara. Det är påväg, i can sense it.
"Vänta inte på livet, för livet kommer inte vänta på dig." Jag behöver släppa ut min kreativa sida. Det räcker inte att sjunga i kör. Körsångare, slå mig inte nu, men..kör handlar till en viss del att smälta ihop med de andra. Att samarbeta (bra) men också att dämpa sitt personliga uttryck (mindre bra..?). Har jag fel? Jag menar, alla har ju olika röster, och flera olika röster behövs för att det ska kallas kör, men. Ingen får sticka ut för mycket.

Jag dissar inte kören. Jag älskar det där samarbetet och gemenskapen. Att alla är beroende av varandra, och lyssnandet, ah! Det är lika viktigt för mig som någonting annat. Men jag behöver tid för att skapa någonting utifrån migsjälv också. Att kunna göra någonting precis så som jag vill göra det. För egentligen så är det ju så livet är uppbyggt. Om man inte väljer att glida med strömmen...och bara ta det man får, leva bara de delar av livet som andra godkänner. Jag vet inte vad jag vill göra. Men när jag en dag vet det, så vill jag inte hållas tillbaka av andras röster. För att jag inte vill sticka ut för mycket. Eller för att jag inte vill samarbeta.

Jag har en lång väg att gå om jag vill bli (det jag funderat på hittills):
-Streetdansare/dansare
-Musiklärare på Kulturskolan
-Lärare
-Upptäcktsresande
-Miljonär
-Överlevare
-Gud

Jag tänker...Försöker se in i min egen hjärna. Sjyst polerad ytterdörr, btw.

Brist på inspiration

Nu är även designen på denna blog under konstruktion.

Brist på inspiration.

Pga. Stress.
Imagination under construction.

Bjuder på en gammal favorit så länge.

Oktober.

Det är grått och trist ute. Det blåser kallt och duggregnar. Jag känner mig tråkig...
...
....
DET ÄR OKTOBER. Jaja...en fjärdedel av månaden har redan gått, men jag har inte reflekterat över det förrän nu. Det är oktober och hösten är här officiellt. Och den är här för att stanna!

I somras var jag ju sommarhatare, tills jag bestämde mig för att avstå från klagovisorna och göra en lista på alla bra saker med sommaren. Så nu när hösten är här tänker jag börja med att fokusera på det positiva. Pronto! Basta med sur-fasonerna! ( hahaha inte basta alltså...vem vill basta med dom? Utan Basta, som italienarna...)

Höstens highlights!:

• Basta. Inte som italienarna pratar, utan denhär gången som de bastar. Det är kallt ute, så en varm bastu är så mycket skönare vintertid än sommartid. Inte för att jag gör det särskilt ofta, inte ens när jag bodde hemma där vi hade en bastu. Men ibland kan det vara riktigt skönt.
• Naturen. Dock kommer den mest till sin rätt när solen lyser på alla tonade trädkronor. En svampletarpromenad i skogen kan dock vara extra mysig även om det regnar.
• Varm choklad. Åh!
• Höstkonserter. Man kan tyvärr få för mycket av det goda, som jag skrev i inlägget under, men att medverka i en riktigt fin höstkonsert med klassisk musik är livet!
• Benvärmare, mössor, halsdukar, vantar, sockor. Allt som är stickat förgyller hösten till max. Denhär hösten har jag planer på att sticka egna långa sockor som går upp ända till knäna. Vi får se hur det går.

Lägesinformation.

Jag måste skriva av mig. Jag har alldeles för mycket att göra och tänka på, så att jag typ inte har lust att göra eller tänka på någonting överhuvudtaget. Får därför skrivtorka, eftersom jag inte tänker någonting alls, och blir rastlös, trots att jag gör så mycket. Jag märker det inte. För hjärnan hänger inte med i svängarna. Hursomhelst, nu har jag några minuter över att reflektera, och det är skönt att sitta och skriva samtidigt.

Ända sedan jag gick i mellanstadiet har jag haft flera eftermiddagsaktiviteter efter skolan/jobbet. Det började med blockflöjt i trean. Sedan piano, kör och teater i fyran och femman. På den tiden spelade jag teater på MiniTeatern i Stockholm, och jag älskade det! Efter det har det bara rullat på, och jag har fastnat på Kulturskolan med både teater, sång, kör och dans. Aktiviteten jag varit mest trogen min tid är kören i kyrkan. Där har jag gått sen jag var...hör och häpna...sex år gammal! En gång i veckan i alla dessa 15 år. (Jag räknade ut det där på miniräknaren för min hjärna är så trött.) Det är inte konstigt att körledare Kerstin blir som en extra-mamma för alla oss som "vuxit upp" i kören.

Och det var den kören som var på turné nu under helgen i tre intensiva dagar. I helgen ska jag medverka i ett miljö-evenemang (som jag inte riktigt greppat exakt vad det är) tillsammans med Liza och Jonna, och helgen efter det är det afrikansk dans på dansmusset både lördagen och söndagen som gäller. Helgen därpå är det besök här i Sverige av musikalgruppen från Kroatien, som vi var och hälsade på med kören förra sommaren...Så Oktober är uppenbarligen totalt fullbokad.

Jag säger dock inte att jag inte vill ha det så. Jag älskar att ha saker att göra. Att sjunga, dansa och spela teater har jag tyckt om ända sedan jag var liten (uppenbarligen). Men som sagt. Ibland blir det för mycket av det goda, och "Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket".
Så känns det. Jag mister liksom glädjen i alla dessa roliga saker bara på grund av att jag försöker klämma in WAY TOO MUCH. Jag kan inte prioritera. Det är uppenbart.

Tack för mig.

Var är min energi?

Jag är helt utmattad efter denhär helgens intensiva kör-repetitioner och konserter. Och (tror jag) ALL SKRÄPMAT som jag har ätit under helgen. Det blir så lätt att man äter dåligt när man inte är hemma, och dessutom inte har mycket tid till att leta upp någon "bra" restaurang. Hursomhelst, jag ska försöka leva sunt och ha godisförbud fram till jul! Minst...

Så vackert.

Jag kunde bo hemma igår, och det var underbart att sova i ett så fräscht och snyggt rum. Nu har jag även ordnat så att jag har en "sovhörna" och en skrivbordshörna, så det känns nästan som två rum istället för ett. Det känns jättebra!! nu är det bara lite tavlor, speglar och hyllor som ska upp. Och idag ska det bakas en pudding också, innan jag ger mig av på turné med kören i helgen. Har något att visa er nu igen:


Denhär låten gör något med mig. Den får mig att känna mig levande. Jag älskar den.

Paddla kajak

Sitter på jobbet och hoppas på att kunna bo hemma idag.



Jag tänkte bara visa att för att ta sig från Tokyo(Japan) till New York (USA) så måste man ha med sig en kajak.

Pengar.

Tänk att människan kan vara så centrerad kring pengar? Jag menar, det är ju trots allt något vi har hittat på, för att kunna förhandla till oss bättre saker som mat, kryddor, kameler och...vatten. Vi har bestämt att en sån där rund metall bricka ska vara värd si och så, och en papperslapp har helt plötsligt ett värde, bara för att den har en bild av Selma Lagerlöf på framsidan. Ibland förundras jag över hur världen fungerar. Och undrar hur länge det kommer att vara så. Mer och mer blir ju till koder i något datachip nu. Liksom..BETALA med en KOD? Det är märkligt! Vad är en kod liksom? Jag menar, mot en kamel, eller ett stycke kött, eller 50 apelsiner? Konstiiigt...

Igår skulle jag logga in på banken för att se om min ynkliga lilla lön hade kommit in på mitt konto.(Jag är nöjd med min lön i vanliga fall, men denhär månaden har jag varit delvis tjänstledig och sjuk, så fick såklart avdraaaag). Men det funkade inte! Och det funkar inte idag heller! Det ÄR för att det är tekniska problem på hemsidan, men ändå går jag in gång på gång för att se om jag kan lyckas logga in. Asså: vad spelar det för roll egentligen? Det blir ju inte mer pengar för att jag går in och kollar hur mycket jag har? Märkligt, hur besatt man kan vara. Men det stämmer ju, vi är beroende av pengar, och trots att jag vill dela med mig av det jag har till de som inte har något alls, så vill jag bli rik. Jag vill spara och jag vill bli rik. För att njuta av livet, för att jag är precis lika egocentrisk som alla andra?

Vad gör man?

Alla mina möbler är nu ihopskjutna till en ö mitt på golvet, och vårat kök är en djungel av plantor, disk och tonvis av lådor, parfymer och småsaker från våra rum. Det är fascinerande att höra skillnaden när man först ställer sig och pratar i mitt rum, och sedan i köket. Så fort man går in i köket så swup, så pratar man som i en pytteliten, stoppad låda. Det är nu man inser hur många onödiga saker man har. Och hur bra man har det, after all!

Appropå hur bra man har det: Ta hand om varandra därute allihopa! Jag såg saker under helgen som jag inte visste hur jag skulle hantera. Alltså, jag har inte blivit vittne till varken mord eller misshandel, men...jag undrar bara:
Vad gör man om man ser en ensam ung man sitta och gråta, och se olycklig ut på tunnelbanan?
A. Ignorera. Försök se ut som att du inte har lagt märke till att han sitter där, eller åtminstone inte att han gråter. Han vill förmodligen bara vara ifred.
B. Stötta. Sätt dig mittemot honom, lägg en hand på hans axel och säg "Allt kommer att bli bra."
C. Stötta light. Gå förbi, lägg en hand på hans axel och säg "Det löser sig"

Vad gör man om man ser en kille bli "mobbad" av ett gäng tonåringar (14-16), genom att de kastar M&Ms på honom med all sin kraft och säger "Gå, gå, vi vill inte ha dig här" tills han ger upp och går till andra änden av perrongen, för att sedan stå där olycklig och trampa fram och tillbaka.?
A. Ignorera. Tänk om gänget börjar kasta grus på dig också?
B. Ingrip. Gå fram och säg med bestämd ton "Vad fan håller ni på med?!" De ska märka att någon faktiskt lagt märke till, och inte accepterat, deras dåliga beteende.
C. Stötta. Gå fram till pojken efteråt, när du inte följt punkten B, och säg att du såg vad som hände, men att du tycker de som kastade var assholes. Just for his information.

Jag ignorerade båda gångerna, tillsammans med alla andra 30 pers som såg samma sak. Jag tänkte över de olika alternativen fram och tillbaka i mitt huvud. I fall nummer ett var jag verkligen nära på att gå fram till honom. Det kändes helt enkelt inte bra att sitta och se på när han grät, eller..att sitta och titta bort när han grät, rättare uttryckt. Jag menar, i 80 % av fallen vill man nog faktiskt helst vara ifred när man gråter? Man har vänner som stöttar en, och det kanske t.o.m bara är skönt att gråta ut. Men tänk de som inte har några vänner? Ingen att prata med, kanske. Och sitter och gråter bara därför. Han kunde vara en av dem. Hans dag kunde ha blivit lite ljusare om han för en gångs skull blev sedd. För det måste vara ensamt att bli ignorerad? När ögonblicket redan var förbi, och han var försvunnen förenklade jag mitt dilemma till: Störa en person som vill vara ifred när han gråter eller ignorera en person som är helt och hållet ensam?

Kuduro

Här har ni äkta kuduro, för er som vill fördjupa er i musikstilen i inlägget nedan. Klistrade in lite info från Wikipedia, så att ni tror på mig när jag säger att kuduro är en DANSVÄNLIG energisk stil från Angola! För att överbevisa detta, tog jag även med videon härunder så att ni kan öva hemma ;). Som ni kan läsa under "Origins" här nedan, så är kuduron en blandning av olika stilar från världen, som tillsammans skapar en helt ny värld.

Kuduro
From Wikipedia, the free encyclopedia

Kuduro (or kuduru) is a type of music originally born in Angola in the 1980s and in 1994 was exported to Lisbon in Portugal. It is characterized as uptempo, energetic, and danceable.



Origins
The roots of kuduro can be traced to the late 1980s when producers in Luanda, Angola started mixing African percussion samples with simple calypso and soca rhythms to create a style of music then known as "batida". European and American electronic music had begun appearing in the market, which attracted Angolan musicians and inspired them to incorporate their own musical styles. An Angolan MC, Sebem, began toasting over this and is credited with starting the genre.

The name itself is a word with a specific meaning to location in the Kimbundu language, which is native to the northern portion of Angola. It has a double meaning in that it also translates to "hard ass" or "stiff bottom" in Portuguese, which is the official language of Angola. Kuduro dancing is similar to Dancehall dancing of Jamaica. It is mostly influenced by zouk, soca, and rara music genres. It also combines Western house and techno with traditional Angolan kilapanga and semba music. As Vivian Host points out in her article, despite the common assumption that "world music" from non-Western countries holds no commonalities with Western modern music, Angolan kuduro does contain "elements in common with punk, deep tribal house, and even Daft Punk." It is thus the case that cultural boundaries and limitations within the musical spectrum are constantly shifting and being redefined. And though Angolan kuduro reflects an understanding and, further, an interpretation of Western musical forms, the world music category that it fits under tends to reject the idea of Western musical imperialism. The larger idea here is that advancements in technology and communications and the thrust of music through an electronic medium have made transcending cultural and sonic musical structures possible. According to Blentwell Podcasts, kuduro is a "mixture of house, hip-hop, and ragga elements," which illustrates how this is at once an Angolan-local and global music. Indeed, this "musical cross-pollination", as Vivian Host calls it, represents a local appropriation of global musical forms, such that the blending of different musics creates the music of a "new world."

Tillbaka i livet.

Resident evil 3D- afterlife

Jag är en zombie. T-viruset måste ha smittat mig häromdagen när jag var och såg Resident evil- afterlife. För jag ÄR verkligen en zombie. Är visserligen inte sugen på människökött direkt, men annars är jag precis som en "undead": Hängande käke, släpande fotsteg, stripigt hår, blånad hud...Ni kanske fattar?

Trots mina zombie-fasoner så tänker jag släpa min slaka kropp till gymmet i eftermiddag. Jag måste röra på mig. Måste simma, måste träna, måste stretcha måste måste VILL! Förhoppningsvis kan lite motion och middag få mig att gå från 'undead' till 'Project Alice'. Annars får jag väl bara gå och lägga mig och se vem jag är imorgon.

Portugisiska farturas

Jag har inte en aning om vad jag ska skriva, så här kommer resan i bilder:

Daniel, Tåget och Den portugisiska landsbygden.


Det finns mycket sötsaker på Lagos caféer. Så det gäller att jämna ut lite med att se sur ut. ;)


På kvällen första dagen var det streetperformance av en fantastisk man i gröna trosor. ( till höger i bild). Eftersom jag stog och skrattade åt honom hela tiden, valde han självklart ut mig att hjälpa till när han skulle cykla på en två meter hög enhjuling. Han hade en fin liten ramsa som jag gillade. Den gick såhär: (alla i publiken skulle stämma in) " I like you-you like me. Fifty-fifty. Yeaaah. No problem" OBS. Man ska vicka på rumpan när man säger " No Problem."


En portugisisk sjöfarare? Vasco da Gama? Den tredje dagen åkte vi på båttur ut bland grottorna. "Inte så märkvärdigt" tyckte vi eftersom vi förväntat oss att åka in i djupa grottor, men väldigt vackert. Dessutom en strålande vacker dag.


FORTSÄTTNING FÖLJER IMORGON TORSDAG 23 SEPT.

Isländska pannkakor

Sitter nu i ett hus i Borgarnes, Island (där det finns en sån där hårtork som man har hela huvet i , från typ 1962, medan Jonna steker pannkakor och hennes chef fotar henne. Detta är nämligen invigningen av hennes nya pannkaksjärn. Det är ett speciellt isländskt pannkaksjärn som är tunnare, utan kanter och gjort av aluminium.

Jag började dagen med en bit haj! Det var bland det vidrigaste jag ätit. "Det smakar ruttet" sa jag. och Jonna svarar: "De e ruttet..." Efter haj-frukosten gick jag och Jonna på promenad längs stranden, med fjällen framför oss. Vi gick in på ett museum där vi träffade på läskiga typer med hästhuvuden. Underbart! Läskigt! På museumet fanns det självklart en liten shop, där man kunde köpa "Fire of love" massageolja "for ultimate pleasure". Varför inte, liksom...

Inatt badade vi i en varme pott (varm källa) mitt ute i ingenstans. För att ta sig ut dit var man tvungen att gå på stenar över en fors. Inte det lättaste i mörkret kan jag tala om! Tack och lov var det inte kolsvart ute, eftersom det inte fanns någon som helst belysning i närheten. Desto svårare var det att ta sig tillbaka...Hursomhelst: Man blev helt dåsig av att sitta i det 40 gradiga vattnet och njuta. Men det var en fantastisk upplevelse.


Jag och Jonna i den varma källan.

Jag har rapat rutten haj hela dagen och nu jublar Jonna över att en pannkaka faktiskt blev "hel, vänd, bra och Strålande gyllengul" så jag måste kila och äta upp den, det kanske kan dämpa mina illaluktande hajrapar. Jonna gör också fantastiska lycko-hopp här bredvid mig.

Time to Iceland!

Bara några timmar kvar nu tills jag sitter på planet påväg till de varma källornas land. Jag har packat nästan allt, det enda som fattas nu är "bra skor", halsduk och tjocktröja. Jonna har nämligen varnat för fjällpromenader och kallt väder. OCH REGN. Vattnet kommer tydligen inte bara upp ur marken, utan faller också ner på den, precis som här i Sverige. Märkligt...;)

Det kommer bli en fullspäckad islands-helg, så kameran är på laddning! Jag kommer tillbaka på måndag, Lizas födelsedag är på tisdag, och sedan på onsdag bär det av till Lagos, Algarve! Måste självklart ta med mig dagbok till Island också, kom jag på nu!


Nu flyger jag iväg till Island, bye bye! ;)

Jag ska dessutom åka ArlandaExpress för första gången, de ska tydligen vara rätt...spännande. Har jag hört. Sedan kommer Jonna (eller, jag kanske ska kalla henne vid hennes isländska namn- Jonnir) och hennes chef Gudni (?) och hämtar mig på flygplatsen, och det bär direkt iväg mot äventyr!

Medan jag satt och funderade på en passande rubrik så glömde jag bort vad det var jag skulle skriva i inlägget.

Sen kom ja på det igen.

"You like people for their qualities,
but love them for their defects."

Om du har älskat någon någon gång så vet du att det är sant.
Dessutom en ganska skön sak att tänka på när man känner att man "inte riktigt räcker till".

Idag räcker jag nämligen inte riktigt till.

Recycling

Såhär går tydligen sopsortering till i Malmö. Här tänker man ett steg längre liksom.

1a September 2010, Hösten kommer med en sköldpadda

Med tanke på att jag lovat berätta om mina drömmar, så kan man ju fundera på vad 17 folk kommer tro om mig när jag berättar att jag inatt drömde bla. om hur tusenfotingar transformeras till sköldpaddor I VÅRAN LÄGENHET. Men jag ska bita i det sura (?) äpplet och låta er skratta åt mig. Så...

Jag har varit på en marknad och köpt en konstig guldig ring, som är formad som en stor orm, med en röd sten som öga. När jag kommer hem till lägenheten visar jag ringen för Daniel, men när jag ska ta ut den ur asken trillar den ner på golvet i en liten dammhög. Jag tar upp den, lägger tillbaka den i asken och går och lägger mig. På natten får dammet ben, och ur det bildas några konstiga larver, som får ben, växer, blir genomskinliga gigantiska tusenfotingar. Jag går upp och en av tusenfotingarna tittar på mig och ler, innan den springer iväg och vill att jag ska jaga den. Fråga mig inte hur en tusenfoting kan le?

Jag väcker Daniel som börjar jaga tusenfotingen med en toffel. Han lyckas snudda vid den, och den blir då en groda, sedan en sköldpadda. Ni vet såhär:

(Tänk er detta fast apan är en tusenfoting och den där killen som går först i ledet är en sköldpadda)

Daniel släpper ut sköldpaddan (som också den ler hela tiden) i trapphuset. Och säger, förnöjt: "Där kan den gå runt"

Så...hur tolkar man dethär? Mystiska saker, något som utvecklas, vigselring?, en mörk lägenhet, djur som kryper kring fötterna på en, husdjur i trapphuset. Och vadå "där kan den 'gå runt'"? Hur kan den gå runt? Man kan inte gå runt i trapphuset. Där finns bara upp och ner.

Är det något som jag vill utveckla? Gifta mig eller? Med en sköldpadda till man? Är Daniel en toffeljägare? Eller en toffel? Vad säger du, Jonna?

Augustis sista dag.

Det är augustis sista dag idag (in case you have'nt noticed). Och jag som inte ens levt klart juni...Jag menar, jag vill ha mer av både juni, juli OCH augusti. För hur, jag säger hur ska jag kunna få ut all sommar som jag vill ha för i år på bara en enda dag? Augustis sista.

I September är det ju som vi alla känner till h.ö.s.t. Och dags för mörker och kyla. Men jag vill ha mer augusti. Mer juli. Mer. Men det fungerar inte att förhandla. Jorden kommer att fortsätta snurra, och September kommer att fortsätta vara höst. Så länge den globala uppvärmningen inte vänder upp och ner på precis allt som har med årstider att göra, så kommer juli att vara flipflop och September varm choklad.

Tack och lov att jag och Dani åker iväg nästa vecka till soligare breddgrader och laddar. Man måste spara lite sommar i sig om man ska klara hela vintern i dethär landet. Håll tummarna med mig att det inte blir en sådan lång varga-vinter som förra säsongen. Den var väldigt fin och snöig, men alldeles för lång, enligt min uppfattning.

Så..September kommer inte bara att bli kylig, utan även väldigt skoj! När vi kommer hem från Lagos så har redan halva September gått och INEZ!!! kommer hem till Sverige igen efter sin härliga aupair-tid. Det ska bli underbart att träffa henne igen, och ha möte med Kladdkaks-klubben, inte minst. Sedan antar jag att vi äntligen kommer att spela upp "Diamanten" någon gång där i slutet av månaden. Så många äventyr ligger framför mig. Först: Island.

Måndag = kär, rik och snygg.

När jag var yngre så föreställde jag mig alltid, och hoppades på, att måndagen skulle vara en start på någonting nytt. Ett helt nytt liv, typ. Om jag hade varit slarvig med läxorna under en period så var det på måndagen som jag skulle ta tag i dem. På måndag ska jag börja använda tandtråd. På måndag ska jag flörta. På måndag ska jag ivrigt söka jobb. På måndag ska jag äntligen börja ta en dag i taget. På måndag ska jag bli snygg. Ja, ni kanske fattar?

Så hur många gånger har jag inte "börjat om"? Och hur stor del av alla de gångerna har jag inte varit tillbaka i samma spår efter någon dag eller några få. Visst kan saker och ting förändras över en natt, men det är inget man själv kan rå över. Om man inte ligger i ordentligt och verkligen kämpar för sin sak, villsäga.

Nej, livet börjar inte om bara för att veckan gör det. Och även om man skulle tro på reinkarnation (pånyttfödelse) så skulle man nog inte kunna börja om mitt under ett pågående liv, eller hur jag nu ska uttrycka mig. Saker och ting förändras i sin takt. Jag gillar tanken på att "börja om". Men varför vänta till måndag?

Jag har bara ett liv, och det ska jag ta tillvara på. Inte bara på måndagar. Utan varje dag i veckan. Varje dag i resten av mitt liv.

En kyss vid busshållsplatsen...

Idag fick jag en stor fet puss på kinden av thai-tanten. Tydligen skulle jag och hon ta samma buss till våra jobb på morgonen, och eftersom jag brukar köpa mat av dem rätt ofta så kände hon självklart igen mig:

"Hieeeeeii, ata lounch idaa? " Hon log sitt största leende. Och eftersom hon log så glatt så skrattade jag artigt och klappade hennes axel. 'Bra-jobbat'-klappen om ni förstår vad jag menar? Det gjorde inte hon. Hon trodde istället att det var en kram som jag tänkte utdela, så hon kramade mig, och gav mig en stor pussmun på ena kinden som hon sedan började gnugga bort utan att se ett dugg generad ut. "hehe.."sa jag. " Ja, jag hade faktiskt tänkt äta lunch hos er idag.." Tills nu.

En hälsning från en förvirrad själ

Jag ska dela med mig lite av mitt innersta. Sigmund Freud sa ju någonting om att det vi drömmer på natten visar upp våra innersta begär och kanske vår innersta personlighet? Alltså att det man drömmer om när man sover, är någonting som man vill ha eller känner i hemlighet. Så nu ska jag blotta min själ genom att berätta vad jag drömde inatt.
Denhär drömmen är inte min dröm , vill jag understryka, även fast det råkar vara jag som drömde den. Eller är det bara så att jag inte vill erkänna sanningen?
Jag tror på att drömmar går att tolka, och Sigmund, som jag nämnde tidigare, hade ju en hel massa "fakta" om drömmar som han hade experimenterat fram. Så plocka fram era gamla psykologi böcker och tolka som Sigmund, eller skapa din egen uppfattning om vilket sjukt sinne som ligger bakom denhär bloggen- nu ska jag dela med mig av mina drömmar lite då och då. Önskedrömmar eller inte önskedrömmar.

Inatt:
Dröm 1: Det är sent på kvällen och jag står i köket och ska laga mat. Jag ska göra sås. Bara sås, typ. Och jag har köpt en såndär Blå band eller vad de heter typ bearnaisesås-pulver som man blandar med mjölk eller vatten. Jag läser på paketet, och där finns ett kundsupport- nummer man kan ringa om man har kört fast med såsandet.
Så jag ringer.
Jag förväntar mig att det ska sitta någon i andra änden och säga "Via direkt, kan jag hjälpa till med något? :D " (Även jag har ett headset på mig.)
Signalerna går, men ingen svarar.
Förrän det bildas ett rökmoln bredvid mig och helt plötsligt står där fyra tanter som ska visa mig hur man gör såsen. Jag blir rädd och tror att de är häxor.

Dröm 2: Jag och Liza är i mitt gamla hus i Mälarhöjden INNAN det blev renoverat. Observera att Liza inte ens kände mig då. Två killar från min gamla klass i nian är också där. Jag har typ aldrig snackat med dem, och har verkligen ingenting att säga. Så där sitter jag bredvid den ena och säger ingenting. Och han ba typ "a hur mår du då.." och ja ba "bra..". Och det är det enda vi säger medan Liza och den andra killen gör jag-vet-inte-vad på andra sidan om en vit gardin som hänger mitt i rummet. Så jag är liksom tvungen att hålla igång en konversation med den här killen för att om inte han stannar så går även den andra, och det skulle enligt denhär drömmen vara dumt mot liza som typ är kär i den andra killen. Men jag har som sagt ingenting att säga honom, och han blir mer och mer irriterad och jag blir mer och mer desperat på att komma på någonting att säga honom. För det är LIVSVIKTIGT att jag håller honom kvar. TOLKNING NÅGON??

Jag har ju faktiskt delat med mig av min härliga kiosk-intervju dröm redan, så den kan ni ju också använda till studierna av mitt inre.

We no speak americano

TACOS!

Idag blir det tacos! Jag ska för första gången i lägenhetens historia ha min familj där på middag. På tacos. På smarrig, köttfärsdrypande, grönsakig tacos. Jag hoppas att vi hinner städa innan. De kommer ju om en timme och förti, och här sitter jag på jobbet liksom..och BLOGGAR. Paniiik måste skynda! Vill ju skapa ett städat och fint intryck på dem så de förstår att jag faktiskt KAN hålla bättre ordning nu på egen hand. Bevisa hur bra jag är, med andra ord.

Liza!!! Lyssna du kommer inte bli besviken. :)

Smider planer

Smider planer så att tiden stannar för ett ögonblick.
Ett nytt band ska komma till stan.
Sverige var redo.
Världen var redo.
För oss.

Ledsen mage

Min mage är ledsen. Ska gå och kolla upp det på Vårdcentralen imorgon med Nea ( hon har också ont i magen). Det kan ju vara något från Turkiet så det känns verkligen som läge att kolla upp vad det är innan parasiten äter upp oss från insidan...hehehhe.... :/ Man vet ju aldrig..
Förutom min ledsna mage så har jag dessutom två gigantiska blåsor/skavsår under mina fötter, eller "i hålfötterna". Kan man säga så? Och jag har dessutom skavsår på insidan av ena låret för att mina shorts rullade upp sig under tiden jag sprang Midnattsloppet så att tyget skavde mot huden. aj aj.
Ordentliga träningskläder och ordentlig träning och sen är jag redo att förbättra min tid 1 timme och 13 minuter till under 1 timme nästa år. You think I can make it?
I will make it.

Tre av veckans outfits!

Nummer ETT.

-->Väskan jag har på denhär bilden köpte jag av Aysel, som jag berättade om igår. Hon hade tydligen gjort den själv, och den var riktigt söt och annorlunda tyckte jag så jag slog till! Den är virkad? och det vita på bilden är genomskinliga pärlor av plast.
Nummer TVÅ.

Nummer TRE

Ikväll är det dags för Midnattsloppet igen! Klockan 22 går startskottet, och jag hoppas bara på att orka ta mig igenom hela milen. :) Håll tummarna för mig ;)

Turkiet i bilder!

dag 1

Det första jag bekantade mig med: STRANDEN.

dag 2

Denhär dagen hade vi tänkt ta oss högst upp på berget på den första bilden. Så vi började med att ta bussen (superbilligt! det kostade typ fem kronor/person) till Damlatas. Där väntade vi vid busstationen för att ta bussen till Kale = castle. Vi väntade och väntade. Tillslut kom det en taxi och sa att han kunde köra oss upp till slottet för typ sjutti spänn eller vad det var. Så vi hoppade in. Halvvägs upp på berget såg vi hur de andra taxisarna framför oss körde rakt fram. Men vår Mr. Cabdriver körde in på en minimal väg till höger. Efter ca. fem minuter stannade han vid ett litet hus och en moské. Vi var fortfarande halvvägs upp på berget. Där kom en kvinna och mötte oss, hon sa att det var dyrt att gå in i slottet, men att hon kunde visa oss runt i området gratis. Aysel hette hon, och hon tog oss bl.a med till grannhuset, som ju råkade vara en moské, och berättade lite om den. Hon visade oss en hel del intressanta saker, så även fast vi blev lurade dit, så var det en spännande upplevelse! (Sen efter guidningen ville hon sälja en massa saker till oss, men det är en annan historia.. )

dag 3

Vi hyrde en bil, som vi körde lite vilse med och hamnade i denhär indianens kungarike.

På kvällen åkte vi till en flod. Dimcayi tror jag att området hette. Där satt vi och åt Osmanish Kebab (gott!) ute på den dimmiga floden, som lustigt nog hette Dim river. Det var en fantastiskt avkopplande miljö, där man satt på små kuddar runt ett bord och lyssnade på hundratals grodor som lät vid flodkanten.

dag 4

Fiskade lite...

Ungdom Mot Rasism

Vårat internet började äntligen fungera igår, så ikväll ska jag ladda upp några bilder från det fina landet Turkiet. Jag vet inte hur Dani fick igång det, faktum är att jag tror inte att han själv vet heller. Men nu funkar det iallafall!
När jag öppnade min mail igår så såg jag att jag fått ett från Ungdom Mot Rasism där jag gått med. Jag vet inte exakt vad detta kommer att innebära, men jag litar på min vän Alva som tipsade mig om att gå med. Kan man göra något mot rasismen i världen så bör man göra det!

Gå med på umr.nu

En fantastisk dag.

Jag höll på att skriva att dethär var en dålig dag. Sen tänkte jag efter och ba: HALLÅ? Dagen har ju inte ens börjat! Vafan..bara för att dagen börjar segt, eller liksom halvbra, måste hela dagen vara dålig då?! Nej skärpning. Jag ska göra dethär till en bra dag. En bra vecka. Ett bra ÅR! Jag ska göra hela mitt liv bra!
Varför sitta och gnälla när hela livet ligger framför ens fötter? Vad är meningen med nedstämdhet? Det får visserligen de riktiga guld-dagarna att skina ännu starkare, men för stora doser depp är onödigt ont.

Jag och Dani satt och grinade framför ett youtube-klipp igår där de filmat en massa "surprise homecomings" av soldater som kommer hem till sina familjer efter att de varit i Irak bland annat. Och då börjar man tänka: Hur kan jag sitta och sura, när det finns länder där man måste gömma sig för att kunna överleva. Där man riskerar att bli sprängd i tusen bitar när man går ut för att hämta den torftiga mat man har att leva på. Hur kan jag någonsin klaga?
Det finns alltid något att klaga på. Och visst ska vi vara glada att vi lever i ett tryggt samhälle, men det är klart att inget är perfekt om man inte ständigt strävar efter att förbättra det.

Lill-lördag

På jobbet och ruttnar.
Funderar på om jag behöver nya skor till Midnattsloppet eller ej.
Längtar till helgen.
Och svettas. Stress?
Mysigt är det iallafall inte.
Inte roligt heller.
Utan tråkigt.
Surt.
Och tråkigt.
Tråkigt.
Tråkigt.
Ruttnat.
Döööör.

ps. Jag ville ladda upp lite bilder från Turkiet med mera igår.
Då kraschade vårat internet.

Jobba jobba jo-o-bba!

Är på jobbet och kämpar. Heja på mig. Ska vara ordentlig och duktig genom att börja komma hit tidigare, så att jag kan gå tidigare hem om dagarna. How about that, huh?!
Lite cashflow har ju aldrig skadat någon.

?

I en helt ny värld

Hej!
Jag är tillbaka. Inte för att jag talat om att jag var borta..? Men här är jag iallafall, efter sju härliga dagar och åtta nätter i Turkiet! Det känns konstigt. Att vara tillbaka alltså. Det kändes som att jag vaknade ur en dröm när jag öppnade ögonen igår vid halv tre på eftermiddagen och såg min fina "in case of emergency- BREAKDANCE"- skylt rakt framför mig. Nu när jag sitter här liksom, vid skrivbordet på jobbet och tittar ut genom fönstret så kan jag inte tänka mig att Alanya existerar. (där vi var i turkiet). Jag kan inte tänka mig att jag låg på stranden och svettades av mig all solkräm i förrgår, eller åt middag vid poolen på hotellet.
Jag kan inte tänka mig att jag nu har testat både parasailing och jetski. Kommer därför visa upp lite bilder i veckan, för att påminna migsjälv att den där andra världen faktiskt existerar. Den är fin!

Här var jag? :O

Eftersom jag spenderade hela veckan tillsammans med min familj, liggandes på stranden eller utforskandes (finns det ordet?) av ett främmande land så har jag hunnit tänka efter och känna mig för och grubbla och fundera över vad jag vill åstadkomma inom en snar, något snar eller hyfsat avlägsen framtid. Här är en lista:

Mina mål:

Erövra körkortet
Spela upp ”Diamanten”
Bjuda Brittis och Åke på något för alla presenter vi fick!
Bjuda Erik och Pappa på något för flytthjälpen!
Ha inbjudningskalas (update: Haha. Inbjudningskalas=inflyttningskalas)
Bli vältränad
Vara med i en film, musikal eller show. Officiellt. Proffessionellt.
Lära mig portugisiska
Lära mig italienska
Skriva en hitlåt
Skriva en bok
Rädda en liten del av världen
Bli rik
Gifta mig
Hitta mitt drömjobb

Dagens Outfit

Girafftshirt- New Look London
Byxor- Jack & Jones


Denna fredagsoutfit kommer från min room-mate. Jag har städdag och packar inför Turkiet, och hade ingen lust att visa upp min fantastiska outfit... Den får ni föreställa er själva. Hehe.

Men däremot kan jag bjuda på denna snygga bild på mina nya MAGRUTOR!!

Jag har en skit skum känsla och jag måste göra något åt den

En långpromenad i regnet får det bli.

Update: Det blev en novell.

Magrutor

Magrutor och psykiska egenskaper. Hand i hand en onsdagsnatt.
Jag ska berätta om en oroväckande vana jag har fått.
Tänk dig att det är mörkt ute (eller bara sent). Jag går ensam hem i natten.
Det ringer inte.

Jag: Hallå?
(tystnad)
Jag: haha, nej jag e påväg
(tystnad)
Jag: Men var e du nu?
(tystnad)
Jag: aha okej!...men om du e där så kan ju du bara komma ner och möta mig..
(tystnad)
Jag: okej..vi ses snart då! om en minut!
...

....

..
japp. Jag låtsas alltså prata med någon i mobilen när de känns lite läskigt att gå hem själv om natten. Det gamla tricket har man ju hört om liksom. Men..jag kanske tar det lite väl seriöst?? Döm mig. Varsågod.

Dagens Låt

Colby O Donis visade upp sitt crib på MTV igår. Så tänkte flytta in där nu. Hoppas bara att Colby tänker samma :P

"I am talking to myself and not to hiiiiim"

Jag var ute igår, och när jag kom hem blev jag nästan lite orolig för min egen psykiska hälsa. Ska snart berätta varför.

En spännande dag i A-lies liv.

Denhär dagen började i Mälarhöjden, efter att jag sovit över i mitt barndomshem ;)
Men jag kom hem redan vid tio på morgonen eftersom Jessica skulle iväg till Skansen (IDAG! DET SPÖREGNAR IDAG ). Jag fick vara tyst när jag kom hem eftersom Dani låg och sov (som sagt: Jobbar natt.) Så jag läste, bakade scones <3 och B.r.o.d.e.r.a.d.e.




RESTEN AV DAGEN SOV JAG BORT OCH NU ÄR KLOCKAN ÅTTA

Tack MTV för att ni får mig att känna att jag lever.

"TRUE LIFE: I NEED A TRANSPLANT"

Fick mig att gråta och snyfta och lida. Jag älskade det. Jag älskar att inse hur glada vi ska vara över att vara vid liv. Jag älskar att se hur familjer stöttar varandra. MER AV DET. MER KÄRLEK TACK!

Edward Maya ft. Vika Jigulina. PLUS David Guetta ft. Kid Cudi. HAPPINESSSSSSS

Levde djurliv på Gotland 17-24 juni

Toasted.

Idag blev det trippeltoast.
Toast 1:
Jag vill göra ALLT i livet, och om man är för mån om att göra ALLT (som jag är..), så blir det svårt att hinna med att göra NÅGOT. Så istället blir det att man gör INGET. Vilket egentligen är motsatsen till vad man ville göra från början... Eller "inget" och "inget". Jag gör saker. Hela tiden. Men det är det att jag inte tar mig tid åt att göra ingenting. Vilket leder till att jag knappt märker hur tiden går, och att jag inte hinner njuta av vad jag gör, eller hinna tänka på varför jag vill göra vissa saker, och det blir svårt att fokusera. Det är ett vanligt tillstånd för mig. Ingen nyhet direkt. Men kanske var jag bättre på att fokusera när jag var yngre? Inte lika mycket press? Eller kanske MER press?
Okej, det där var fyllningen, nu kommer vi till brödet toasten är kantad med.
Jag har sökt till fyra kurser i höst på distans. Portugisiska, Musikindustrin, Översiktskurs i juridik och Italienska. Jag är inte knäpp i huvudet. Jag vet att jag inte hinner med alla. Men...en? Tanken var att jag skulle vilja känna på hur det är att plugga igen, och känna om det är något jag skulle vilja fortsätta med. Men frågan är HUR SKA JAG HA TID?? Portugiskan och juridiken är på halvfart. Vilket skulle innebära att jag behöver lägga 20 timmar i veckan på det. Italienskan är på 25% fart = 10 timmar. Tyvärr är jag reserv på italienskan men antagen på de andra två.
Juridiken tackar jag nej till direkt. Det är ett för tungt ämne om jag dessutom ska hinna med att ta körkort, sjunga i kör och dansa. Portugisikan skulle jag kunna prova...om jag lägger några timmar varje helg åt att plugga. Men 20 timmar? Jag har visserligen förkunskaper så det skulle kunna funka. Italienskan skulle nog vara perfekt. Men där är jag som sagt bara reserv.
Toast 2:
Vadå "Det blir bara två resor till dethär året". Det blir inte mindre än TRE till resor. Nästa lördag drar jag iväg till Turkiet med familjen. 3-6 September blir det förmodligen att åka och "hämta" Jonna på Island. Och slutligen den 8-12 september blir det Faro med Daniel. Sen måste jag hålla mig borta från världen ett tag så att jag har råd att åka till Mexico någon gång nästa år!
Toast 3 (och 4):
Ja, det blev en extra toast imorse. Vaknade nämligen med två stycken toast i munnen. Världens bästa rumskompis Daniel hade shoppat på Mcdonalds påväg hem från jobbet nämligen. Han ligger för övrigt och sover nu. Hur orkar man jobba natt egentligen? Stackarn.

Relationsstatus

Det är tisdag och jag tänkte vara sjuk imorse.

Det är tisdag och jag var näästan sjuk imorse. Sängen höll fast mig i ett järngrepp. Ett kärleksgrepp. Haha jag typ gick upp och tänkte "Ju snabbare jag går härifrån, och ju mer jag gör på jobbet under dagen , desto snabbare kommer jag kunna gå å lägga mig igen." Det var det enda jag fokuserade på: att ta mig igenom dagen för att komma tillbaka dit den startade. I sängen alltså.
Så i eftermiddag ska jag SOVA!
Sova är både underskattat och överskattat. Hursomhelst en skatt.

Industryofdreams

På industryofdreams.blogspot.com lägger jag då och då upp små texter eller dikter. Funderingar, sanningar, och lögner. Enjoy.

Peace

Effektivt arbete

Jag har tänkt och funderat så mycket över mitt jobb och mina intressen i helgen, så jag var helt övertygad om att jag skulle komma till kontoret idag och säga: Blä.
Jag kom hit, men jag sa inte: Blä. Utan jag är pigg och glad och fast bestämd om att uträtta så mycket som möjligt. Varför sitta och deppa om man faktiskt KAN aktivera sig mer än man tror? Göra små grejer som verkade svåra innan. Eller onödiga. Eller tråkiga.
Energi, du är min bästa vän idaaag :D
Ska därför träna efter jobbet. I solen. I Tantolunden. I ett utomhusgympapass. I en längtan efter det svalkande doppet som kommer efteråt: I sjön.

SISTA minuten

Nu är det slut på resor för året (det blir två till). Känner mig tönitg. Ryan-air beroende. AJ.

Fredagsparty med dammsugaren

Idag blir det städkalas. Alla är bjudna. Välkommen.

Sushifierad

Ja. Gårdagen blev sushifierad. Vilket jag fullkomligt njöt av. Hade dock lite smått huvudvärk innan jympapasset, delvis pga en man som satt och pratade i telefon på tunnelbanan. Det var inte det att han pratade utan det var när den andra personen INTE pratade som det blev jobbigt. Signalen bryts alltid vid Masmo. Så jag är van vid "Hallå...? Hallå...? Karro?..hallå?..men va? hallå?......" Folk brukar kunna säga hallå ungefär sju gånger eller nåt innan man ger upp.
Men den här mannen...han gav inte upp. "Ronaldo? allo? allo? Ronaldo?? RONALDO?? HALLO .....Ronaldo! .....hallåå?....ronaldo....? RONALDO!! HALLÅ....hallå.........hallå.....hallå.Ronaldo......Ronaldo.......Hallå...Me escuchas? Ronaldo?....." osv.
Jag ville typ avbryta honom och ba: "Ronaldo är inte där, samtalet har brutits för vi är i Maaaasmo" Men jag höll tyst.
Sen hjälpte jag inte en kvinna med barnvagn av från bussen. Kändes usligt.
Så idag hjälpte jag en kvinna som hade tappat sin krycka, trots att jag hade svinbråttom till tbanan. Så man kan väl säga att det kompenserar? Snälla? Ronaldo? Hahaha.
Nej men ärligt talat: Goda gärningar förlänger livet. Bättre att ta del av mänskligheten på ett bra sätt än att ta avstånd från den bara för att den är odräglig.

jag har fått ett nytt jobb!

Denna händelse utspelade sig i natt: Det var jag, "italienaren" och en kille till, som hade sökt till samma jobb i en liten kiosk i Hallunda C. Jag hade blivit kallad till intervju och klev in i kiosken och upptäckte med en gång de andra två därinne. Intervjun skulle tydligen hållas för alla tre tillsammans, och det räckte med att en av oss pratade. De gillade oss alla tre, och tänkte anställa OSS. Det sjuka var att jag trodde att jag skulle jobba själv men tydligen såg dom oss som någon slags siames. Sen kom vi till det där med lönen...De frågade oss om 130 kr i timmen var okej. Jag och italienaren sa ja. Men den tredje killen tvekade. Sen sa dom att dom dessutom skulle ge oss en bonus innan vi började jobba på 12.000 kr. Jag och italienaren sa ja. Men den tredje killen protesterade vilt. När de ville höja till 13.000 vände han på klacken och gick raka vägen ut ur kiosken. Jag och italienaren stog kvar sida vid sida. (ha ha). Vi kände en stark samhörighet och vägrade att ge upp trots att vi visste ( ?! :P) att vårt hopp var ute. Italienaren klev fram och sa. "Vi kan klara dethär ensamma". och jag fyllde i och nickade och höll med ( jag ställde mig liksom bakom hans axel och såg orolig ut, som om jag tog skydd bakom honom, och han höll ut armarna vid sidorna som för att visa att han var obeväpnad ( och skydda mig)) , men personalen (ett äldre par) såg skeptiska ut.
Så jag och italienaren såg på varandra i ögonvrån, utbytte lite ledsna hundvalpsminer, tog varandra i handen och gick ut ur kiosken. HAHAHAHA VAAAAAAARFÖÖÖÖÖR? Kan någon förklara varför....
Min sjuka hjärna gav sig ännu mer till känna då jag kom på att vi kanske kunde fråga någon av alla mina kompisar som faktiskt söker nytt jobb! om dom kunde jobba istället för den tredje killen. Jag gick till kiosken, italienaren hade såklart känt av min plan och kom efter när jag stog och diskuterade med det skeptiska gamla paret. De viskade med varandra en stund, sen nickade dom lite lätt. Jag och italienaren var anställda!

Här vaknade jag och gick på toa.

När jag kom tillbaka från toabesöket så var det dags för min första arbetsdag och jag älskade det. Det var ju så härligt att få jobba tillsammans med människor man TYCKER OM (???????????WHAAAAAT??????)
Sen blev det svart.
Och en bild av någon som liknade min farfar var framför mig. Han såg så ledsen ut, jag ville fråga vad det var. Och han sa: " Jag var lyckligare med den andra Anita"
Jag försökte fråga vad han menade. Men han försvann.

Afterwork med mormor

He he. Ikväll ska jag fylla på rejält med syre på utomhusjympapass i Tantolunden! Jag ringde mormor i all min deppighet för att fråga om vi skulle ta oss ett dopp efter jobbet, så hon föreslog att vi skulle gå på Friskis & Svettis jympan och sen bada efter. Vilken toppenidé! Sen mumlade hon nånting, och jag hoppas att det är underförstått att vi går och äter på Panda efter. Hoppas hoppas hoppas. :)
Lite sushi skulle göra min dag. Sushifierad.

Kvävd.

Det finns inget syre på kontoret. Mitt självförtroende fick sig en smäll av att jag inte jobbade igår, och faktiskt inte hade meddelat det. Känner mig litegrann som en usling. Men det är halvt obefogat. Men är less på denhär oroliga känslan som blir när man är halvt svimfärdig av syrebrist. Det blir svårt att tänka klart och koncentrera sig på jobbet.

cant get enough

Dethär numret är typ SJUKARE än det jag visade igår. Helt fantastiskt och mitt hjärta typ stannar för att det är så vackert.
Nu har jag precis köpt biljetter till Valdemarsvik, för att åka till Björkskär över helgen. Och stör mig på att biljetterna blir typ 20 kr dyrare per dag.

Now this is entertainment!

ABDCs vinnare säsong 4. Mitt hjärta säger booooooooooooom av denhär dansen. Jag vill också!

Hälsar att Brasilien tröjan jag hade på mig igår har jag ärvt av Daniel. ;)

God morgon VÄRLDEN

Hur mår du idag?? :)
Tänk om världen skulle svara. Vad coolt det skulle va. Vi skulle kanske inte ens kunna höra det, med våra miniöron. Hela jorden skulle börja skaka, hus skulle rasa och...
Wait a minute. Its already trying to speak to us. Haiti, Chile någon?
Heter det inte "För att andra ska kunna älska en så måste man först älska sig själv", "Lyssna till ditt hjärta" och "Skönhet kommer inifrån". Istället för att forska om yttre rymden, borde vi då inte bygga ett gigantiskt doktor- öra som kan lyssna på jordens klagosånger genom ett lika gigantiskt stetoskop?

Det skulle vara något. Kan jag ha hittat mitt framtida yrke, månne?

Idag blev jag väckt av att jag fick en toast från McDonalds i ansiktet. Jag åt upp den halvt medvetandes. Den var go. Men jag var trött imorse och glömde mina glasögon hemma. Så nu kommer min panna vara en enda stor rynka när jag kommer hem ikväll. aj.
Det är tur att jag ska gå tidigare idag för att gå till stranden. Där behövs bara solbrillor.
Och dom har jag inte glömt. :)
Eller?

*St Eeeeeriks St Eeeeeriks jag saknar dig såååå* *SJUNGER med längtan i blicken*