Magrutor

Magrutor och psykiska egenskaper. Hand i hand en onsdagsnatt.
Jag ska berätta om en oroväckande vana jag har fått.
Tänk dig att det är mörkt ute (eller bara sent). Jag går ensam hem i natten.
Det ringer inte.

Jag: Hallå?
(tystnad)
Jag: haha, nej jag e påväg
(tystnad)
Jag: Men var e du nu?
(tystnad)
Jag: aha okej!...men om du e där så kan ju du bara komma ner och möta mig..
(tystnad)
Jag: okej..vi ses snart då! om en minut!
...

....

..
japp. Jag låtsas alltså prata med någon i mobilen när de känns lite läskigt att gå hem själv om natten. Det gamla tricket har man ju hört om liksom. Men..jag kanske tar det lite väl seriöst?? Döm mig. Varsågod.