jag har fått ett nytt jobb!

Denna händelse utspelade sig i natt: Det var jag, "italienaren" och en kille till, som hade sökt till samma jobb i en liten kiosk i Hallunda C. Jag hade blivit kallad till intervju och klev in i kiosken och upptäckte med en gång de andra två därinne. Intervjun skulle tydligen hållas för alla tre tillsammans, och det räckte med att en av oss pratade. De gillade oss alla tre, och tänkte anställa OSS. Det sjuka var att jag trodde att jag skulle jobba själv men tydligen såg dom oss som någon slags siames. Sen kom vi till det där med lönen...De frågade oss om 130 kr i timmen var okej. Jag och italienaren sa ja. Men den tredje killen tvekade. Sen sa dom att dom dessutom skulle ge oss en bonus innan vi började jobba på 12.000 kr. Jag och italienaren sa ja. Men den tredje killen protesterade vilt. När de ville höja till 13.000 vände han på klacken och gick raka vägen ut ur kiosken. Jag och italienaren stog kvar sida vid sida. (ha ha). Vi kände en stark samhörighet och vägrade att ge upp trots att vi visste ( ?! :P) att vårt hopp var ute. Italienaren klev fram och sa. "Vi kan klara dethär ensamma". och jag fyllde i och nickade och höll med ( jag ställde mig liksom bakom hans axel och såg orolig ut, som om jag tog skydd bakom honom, och han höll ut armarna vid sidorna som för att visa att han var obeväpnad ( och skydda mig)) , men personalen (ett äldre par) såg skeptiska ut.
Så jag och italienaren såg på varandra i ögonvrån, utbytte lite ledsna hundvalpsminer, tog varandra i handen och gick ut ur kiosken. HAHAHAHA VAAAAAAARFÖÖÖÖÖR? Kan någon förklara varför....
Min sjuka hjärna gav sig ännu mer till känna då jag kom på att vi kanske kunde fråga någon av alla mina kompisar som faktiskt söker nytt jobb! om dom kunde jobba istället för den tredje killen. Jag gick till kiosken, italienaren hade såklart känt av min plan och kom efter när jag stog och diskuterade med det skeptiska gamla paret. De viskade med varandra en stund, sen nickade dom lite lätt. Jag och italienaren var anställda!

Här vaknade jag och gick på toa.

När jag kom tillbaka från toabesöket så var det dags för min första arbetsdag och jag älskade det. Det var ju så härligt att få jobba tillsammans med människor man TYCKER OM (???????????WHAAAAAT??????)
Sen blev det svart.
Och en bild av någon som liknade min farfar var framför mig. Han såg så ledsen ut, jag ville fråga vad det var. Och han sa: " Jag var lyckligare med den andra Anita"
Jag försökte fråga vad han menade. Men han försvann.