Måndag = kär, rik och snygg.

När jag var yngre så föreställde jag mig alltid, och hoppades på, att måndagen skulle vara en start på någonting nytt. Ett helt nytt liv, typ. Om jag hade varit slarvig med läxorna under en period så var det på måndagen som jag skulle ta tag i dem. På måndag ska jag börja använda tandtråd. På måndag ska jag flörta. På måndag ska jag ivrigt söka jobb. På måndag ska jag äntligen börja ta en dag i taget. På måndag ska jag bli snygg. Ja, ni kanske fattar?

Så hur många gånger har jag inte "börjat om"? Och hur stor del av alla de gångerna har jag inte varit tillbaka i samma spår efter någon dag eller några få. Visst kan saker och ting förändras över en natt, men det är inget man själv kan rå över. Om man inte ligger i ordentligt och verkligen kämpar för sin sak, villsäga.

Nej, livet börjar inte om bara för att veckan gör det. Och även om man skulle tro på reinkarnation (pånyttfödelse) så skulle man nog inte kunna börja om mitt under ett pågående liv, eller hur jag nu ska uttrycka mig. Saker och ting förändras i sin takt. Jag gillar tanken på att "börja om". Men varför vänta till måndag?

Jag har bara ett liv, och det ska jag ta tillvara på. Inte bara på måndagar. Utan varje dag i veckan. Varje dag i resten av mitt liv.