Jag höll på att skriva att dethär var en dålig dag. Sen tänkte jag efter och ba: HALLÅ? Dagen har ju inte ens börjat! Vafan..bara för att dagen börjar segt, eller liksom halvbra, måste hela dagen vara dålig då?! Nej skärpning. Jag ska göra dethär till en bra dag. En bra vecka. Ett bra ÅR! Jag ska göra hela mitt liv bra!
Varför sitta och gnälla när hela livet ligger framför ens fötter? Vad är meningen med nedstämdhet? Det får visserligen de riktiga guld-dagarna att skina ännu starkare, men för stora doser depp är onödigt ont.
Jag och Dani satt och grinade framför ett youtube-klipp igår där de filmat en massa "surprise homecomings" av soldater som kommer hem till sina familjer efter att de varit i Irak bland annat. Och då börjar man tänka: Hur kan jag sitta och sura, när det finns länder där man måste gömma sig för att kunna överleva. Där man riskerar att bli sprängd i tusen bitar när man går ut för att hämta den torftiga mat man har att leva på. Hur kan jag någonsin klaga?
Det finns alltid något att klaga på. Och visst ska vi vara glada att vi lever i ett tryggt samhälle, men det är klart att inget är perfekt om man inte ständigt strävar efter att förbättra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar