Vad gör man?

Alla mina möbler är nu ihopskjutna till en ö mitt på golvet, och vårat kök är en djungel av plantor, disk och tonvis av lådor, parfymer och småsaker från våra rum. Det är fascinerande att höra skillnaden när man först ställer sig och pratar i mitt rum, och sedan i köket. Så fort man går in i köket så swup, så pratar man som i en pytteliten, stoppad låda. Det är nu man inser hur många onödiga saker man har. Och hur bra man har det, after all!

Appropå hur bra man har det: Ta hand om varandra därute allihopa! Jag såg saker under helgen som jag inte visste hur jag skulle hantera. Alltså, jag har inte blivit vittne till varken mord eller misshandel, men...jag undrar bara:
Vad gör man om man ser en ensam ung man sitta och gråta, och se olycklig ut på tunnelbanan?
A. Ignorera. Försök se ut som att du inte har lagt märke till att han sitter där, eller åtminstone inte att han gråter. Han vill förmodligen bara vara ifred.
B. Stötta. Sätt dig mittemot honom, lägg en hand på hans axel och säg "Allt kommer att bli bra."
C. Stötta light. Gå förbi, lägg en hand på hans axel och säg "Det löser sig"

Vad gör man om man ser en kille bli "mobbad" av ett gäng tonåringar (14-16), genom att de kastar M&Ms på honom med all sin kraft och säger "Gå, gå, vi vill inte ha dig här" tills han ger upp och går till andra änden av perrongen, för att sedan stå där olycklig och trampa fram och tillbaka.?
A. Ignorera. Tänk om gänget börjar kasta grus på dig också?
B. Ingrip. Gå fram och säg med bestämd ton "Vad fan håller ni på med?!" De ska märka att någon faktiskt lagt märke till, och inte accepterat, deras dåliga beteende.
C. Stötta. Gå fram till pojken efteråt, när du inte följt punkten B, och säg att du såg vad som hände, men att du tycker de som kastade var assholes. Just for his information.

Jag ignorerade båda gångerna, tillsammans med alla andra 30 pers som såg samma sak. Jag tänkte över de olika alternativen fram och tillbaka i mitt huvud. I fall nummer ett var jag verkligen nära på att gå fram till honom. Det kändes helt enkelt inte bra att sitta och se på när han grät, eller..att sitta och titta bort när han grät, rättare uttryckt. Jag menar, i 80 % av fallen vill man nog faktiskt helst vara ifred när man gråter? Man har vänner som stöttar en, och det kanske t.o.m bara är skönt att gråta ut. Men tänk de som inte har några vänner? Ingen att prata med, kanske. Och sitter och gråter bara därför. Han kunde vara en av dem. Hans dag kunde ha blivit lite ljusare om han för en gångs skull blev sedd. För det måste vara ensamt att bli ignorerad? När ögonblicket redan var förbi, och han var försvunnen förenklade jag mitt dilemma till: Störa en person som vill vara ifred när han gråter eller ignorera en person som är helt och hållet ensam?