Jag måste skriva av mig. Jag har alldeles för mycket att göra och tänka på, så att jag typ inte har lust att göra eller tänka på någonting överhuvudtaget. Får därför skrivtorka, eftersom jag inte tänker någonting alls, och blir rastlös, trots att jag gör så mycket. Jag märker det inte. För hjärnan hänger inte med i svängarna. Hursomhelst, nu har jag några minuter över att reflektera, och det är skönt att sitta och skriva samtidigt.
Ända sedan jag gick i mellanstadiet har jag haft flera eftermiddagsaktiviteter efter skolan/jobbet. Det började med blockflöjt i trean. Sedan piano, kör och teater i fyran och femman. På den tiden spelade jag teater på MiniTeatern i Stockholm, och jag älskade det! Efter det har det bara rullat på, och jag har fastnat på Kulturskolan med både teater, sång, kör och dans. Aktiviteten jag varit mest trogen min tid är kören i kyrkan. Där har jag gått sen jag var...hör och häpna...sex år gammal! En gång i veckan i alla dessa 15 år. (Jag räknade ut det där på miniräknaren för min hjärna är så trött.) Det är inte konstigt att körledare Kerstin blir som en extra-mamma för alla oss som "vuxit upp" i kören.
Och det var den kören som var på turné nu under helgen i tre intensiva dagar. I helgen ska jag medverka i ett miljö-evenemang (som jag inte riktigt greppat exakt vad det är) tillsammans med Liza och Jonna, och helgen efter det är det afrikansk dans på dansmusset både lördagen och söndagen som gäller. Helgen därpå är det besök här i Sverige av musikalgruppen från Kroatien, som vi var och hälsade på med kören förra sommaren...Så Oktober är uppenbarligen totalt fullbokad.
Jag säger dock inte att jag inte vill ha det så. Jag älskar att ha saker att göra. Att sjunga, dansa och spela teater har jag tyckt om ända sedan jag var liten (uppenbarligen). Men som sagt. Ibland blir det för mycket av det goda, och "Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket".
Så känns det. Jag mister liksom glädjen i alla dessa roliga saker bara på grund av att jag försöker klämma in WAY TOO MUCH. Jag kan inte prioritera. Det är uppenbart.
Tack för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar