Hej. Jag är tillbaka, och jag tänker inte vara sjuk mer. Nu får det fan räcka. Jag låg hemma HELA förra veckan och bara sjukade mig. Kollade på Star Wars och kunde knappt prata för jag var så hes. Det var det jag var liksom. Hes. Och så hade jag typ hundra grader feber minst.
Så nu är jag som sagt bra igen och är tillbaka på jobbet (har dock tagit en slags paus nu, åt att blogga). Men jag har hamnat i någon slags urtrist slentrian har jag märkt, det kanske är därför jag är sjuk så ofta? Alltså det går typ till så: att jag planerar in för mycket så att jag knappt hinner andas eller ens (citerar Friends) "Lyssna till ditt hjääärta som veeet vad du kääänner, det finns ingen aaannan än duuu som bestääämmer...".
Det leder till att jag blir trött och seg och degig och försover mig typ varje morgon. Inte så att jag kommer för sent till jobbet (det hände ioförsig idag...) men jag går helt enkelt inte upp när jag har tänkt gå upp, vilket i sin tur resulterar i att jag har bråttom (blir stressad) redan från ruta ett. Hm. Allt står liksom still för att jag inte har lärt mig hur man prioriterar och tar tag i saker, utan jag vill göra allt på en gång (= noll) och bla bla bla. Det ständiga dilemmat i A-lies liv.
Men jag tror fortfarande att jag kan ändra min livsstil en aning. Jag känner dock ett slags behov av att tala om för någon att det i stort sett står helt stilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar