Sen smälte snön

Man märker att man är uttråkad om man för tredje gången på en dag funderar på att göra ett toa-besök bara för att fördriva tiden. När jag skulle gå och hämta posten imorse upptäckte jag att ingen hade skottat den 200 meter långa gången. Jag hade då ett val mellan att följa biluppfarten (ständigt trafikerad med gigantiska lastbilar) eller att glatt skutta fram längs den obefintliga stigen. När jag kom in till receptionen var mina tights täckta av snö ända upp till rumpan. Jag hade snö på axlarna och mössan, eftersom jag halvt trillat in i en snöig granbuske, och med mina runda former måste jag verkligen ha sett ut som en gående snögubbe... - gullig och glad tills snön börjar smälta…

<-- STIGEN!

Denhär dagen blir bara bättre och bättre. När det enda du kan tänka på är den konstiga smaken i munnen och det enda du har för att åtgärda den är potatissallad, då är du illa ute. När du dessutom blir sjukt glad för ett ögonblick av att prata med en försäljare vars tjänster du inte ens kommer att ta del av, sjukt glad bara av att få höra en annan människas röst.....nu blev jag avbruten mitt i skriverierna av en till försäljare - freakin M från välkänt träningscenter med fyra bokstäver. Och det där med "glad bara av att få höra en annan människas röst" ändras till "glad bara av att få höra en annan människas röst- SOM INTE ÄR EN FREAKIN LURENDREJARE, FÖRRÄDARE UTAN DESS LIKE" . När du blir det, då har nåt gått lite snett i din hjärna. Om så bara för några timmar en gråvit eftermiddag.