Det är stopp i min hjärna. Jag är inte längre kapabel till att känna eller tänka någonting. Att leva i nuet är ju visserligen bra, och det är det jag gör. Jag kan inte fokusera på något annat än vad jag håller på med precis för ögonblicket. Men är inte att leva i nuet också att tänka på vad man SKULLE VILJA göra nu? För jag vill ingenting. Eller..någonting vill jag såklart, men just nu kommer jag inte på något annat än att vilja vilja nånting.
Perioder! Sånt här händer ibland, det är inget ovanligt. Jag har skrivit fler sådana här inlägg i fler sådana här bloggar vid tidigare tillfällen, då jag känt precis såhär.
Det finns minst två troliga anledningar till varför denhär känslan simmar omkring överallt i kroppen (känslan av att inte känna någonting, fast det finns saker att känna). :
1. Brist på tid (eller känsla av brist på tid) - För mycket att göra på för lite tid, och för lite tid över till att smälta allt och reflektera över det. Man kan säga att materialet ligger kvar där i medvetandet, och när det fylls på med nya (eller samma gamla) intryck så blir det svårt att urskilja några tankar och idéer.
2. Ingen träning, inga grönsaker. Man blir olycklig om man bara sitter still hela dagarna. Såklart man inte känner sig pigg och stark om man inte ÄR det.
Kära, vackra, underbara Annelie! Jag bubblar lite av den där okänslan just nu men samtidigt som jag hatar den, äcklas av den, så myser jag lite i den också. Känslan av att vilja vilja är kanske det bästa man har, även fast man inte riktigt vet var den där viljan vill, så vill man ju, och att vilja är väl att leva?
SvaraRaderaAnnars så vet jag en sak jag vill och det är att träffa dig, snarast, dig och vårt lilla mysmuspysgäng och prata om allt man inte har en aning om.
Puss min duva, snart så kommer du göra något stort för världen, det vet jag och nej vänta, det gör du redan!
Åh! Tänk att jag inte upptäckt denna vackra kommentar förrän nu! I love it. I helgen blir det myspysbuspå högsta nivå! Kärlek
SvaraRaderaAnnelie