Jag var nära att komma försent till jobbet idag. Inte för att jag har några bestämda tider direkt. Men ändå. Jag hade så bråttom så att jag glömde nycklarna. När jag kom hem igen för att hämta dem, så stod min morbror vid sin bil vid garaget (vi bor i en villa tillsammans- mosters familj i ena halvan, och min familj i den andra). Han hade ioförsig redan stått där innan, men eftersom jag skyndade så mycket då, så hann jag inte säga hej till honom då. Men han stod som sagt kvar där när jag kom tillbaka. "Ska du till Slagsta?" ja. "Vill du ha skjuts?" skojar du. Jag hade SPRUNGIT förbi den snabbaste vägen till jobbet- Petters bil. Men jag kom i tid iallafall-tack vare att jag glömde nycklarna!
Petter skulle ha möte på sitt jobb idag, och vi satt och pratade om pengar, och att vara ung. Han berättade om när han precis hade "blivit vuxen" och flyttat in i egen lägenhet, börjat betala räkningar osv. Han tänkte att han kunde åka utomlands, och vänta en månad med att betala hyran. En månad blev två, och sen fick en leva fattigt och knapert ett bra tag, innan han kunde stabilisera sin situation igen. När jag sa att jag uppskattade att han gav mig chansen att lära mig av hans läxor, så hävdade han att jag kommer nog hamna där ändå. Vi skrattade inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar