Idag är det torsdag. Tror jag. Jag har nästan tappat räkningen av att inte fylla mina dagar med annat än...data, säng, promenad, Daniel och Inez. De två födelsedagsbarnen.
Faktum är att jag precis i denna stund sitter och finulerar med Daniels presenter. (Jag hoppas att det inte redan finns ett ord som heter "finulerar" för isånt fall kan jag ju ha gjort bort mig nu och det vore ju synd för jag har så mycket stolthet att bevara). Nu var jag nära att anteckna här exakt vad jag har tänkt ge honom när hans födelsedag faktiskt går av stapeln ( på lördag ). Men sen insåg jag att Daniel är en av de få människor som någonsin kommer att läsa det här inlägget. Ever. (och kanske t.o.m innan lördag)
Dels för att han kanske inte har något bättre för sig än att läsa min superintressanta topp-blogg, och dels för att han råkar vara en av mina närmaste vänner. Eller kanske t.o.m min alldeles egen storebrorsa. :D . Han betyder mycket och det vet han om. Men jag tycker om presenter. Kanske mer än vad han gör.
Dessutom ska han ha en eloge, en tapperhetsmedalj och kanske en "fool" -stämpel som vågar träffa mig när jag är sjuk och smittosam och kanske har svininfluensan som är farlig för små pojkar i hans ålder.
Men enligt honom själv så är han stor, stark och immun för alla typer av sjukdomar (som smittar genom luften)... Han löser helt enkelt det hela med att göra tjugo situps om dagen. Daniel har starka muskler, men han vill gärna ha mer. Kanske är det helt enkelt fysisk ansträngning som gäller? Du känner dig stark och då blåser kroppen bort baskiluskerna som en orkan..Daniel tycker iallfall att det funkar, och blev mycket upprörd när jag sa att jag försöker undvika att träna när jag har feber.
Han har sina knep, min gode vän daniel. Sina speciella egenheter som kanske inte alla förstår och uppskattar, men som finns där och förgyller åtminstone min vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar