Augustis sista dag.

Det är augustis sista dag idag (in case you have'nt noticed). Och jag som inte ens levt klart juni...Jag menar, jag vill ha mer av både juni, juli OCH augusti. För hur, jag säger hur ska jag kunna få ut all sommar som jag vill ha för i år på bara en enda dag? Augustis sista.

I September är det ju som vi alla känner till h.ö.s.t. Och dags för mörker och kyla. Men jag vill ha mer augusti. Mer juli. Mer. Men det fungerar inte att förhandla. Jorden kommer att fortsätta snurra, och September kommer att fortsätta vara höst. Så länge den globala uppvärmningen inte vänder upp och ner på precis allt som har med årstider att göra, så kommer juli att vara flipflop och September varm choklad.

Tack och lov att jag och Dani åker iväg nästa vecka till soligare breddgrader och laddar. Man måste spara lite sommar i sig om man ska klara hela vintern i dethär landet. Håll tummarna med mig att det inte blir en sådan lång varga-vinter som förra säsongen. Den var väldigt fin och snöig, men alldeles för lång, enligt min uppfattning.

Så..September kommer inte bara att bli kylig, utan även väldigt skoj! När vi kommer hem från Lagos så har redan halva September gått och INEZ!!! kommer hem till Sverige igen efter sin härliga aupair-tid. Det ska bli underbart att träffa henne igen, och ha möte med Kladdkaks-klubben, inte minst. Sedan antar jag att vi äntligen kommer att spela upp "Diamanten" någon gång där i slutet av månaden. Så många äventyr ligger framför mig. Först: Island.

Måndag = kär, rik och snygg.

När jag var yngre så föreställde jag mig alltid, och hoppades på, att måndagen skulle vara en start på någonting nytt. Ett helt nytt liv, typ. Om jag hade varit slarvig med läxorna under en period så var det på måndagen som jag skulle ta tag i dem. På måndag ska jag börja använda tandtråd. På måndag ska jag flörta. På måndag ska jag ivrigt söka jobb. På måndag ska jag äntligen börja ta en dag i taget. På måndag ska jag bli snygg. Ja, ni kanske fattar?

Så hur många gånger har jag inte "börjat om"? Och hur stor del av alla de gångerna har jag inte varit tillbaka i samma spår efter någon dag eller några få. Visst kan saker och ting förändras över en natt, men det är inget man själv kan rå över. Om man inte ligger i ordentligt och verkligen kämpar för sin sak, villsäga.

Nej, livet börjar inte om bara för att veckan gör det. Och även om man skulle tro på reinkarnation (pånyttfödelse) så skulle man nog inte kunna börja om mitt under ett pågående liv, eller hur jag nu ska uttrycka mig. Saker och ting förändras i sin takt. Jag gillar tanken på att "börja om". Men varför vänta till måndag?

Jag har bara ett liv, och det ska jag ta tillvara på. Inte bara på måndagar. Utan varje dag i veckan. Varje dag i resten av mitt liv.

En kyss vid busshållsplatsen...

Idag fick jag en stor fet puss på kinden av thai-tanten. Tydligen skulle jag och hon ta samma buss till våra jobb på morgonen, och eftersom jag brukar köpa mat av dem rätt ofta så kände hon självklart igen mig:

"Hieeeeeii, ata lounch idaa? " Hon log sitt största leende. Och eftersom hon log så glatt så skrattade jag artigt och klappade hennes axel. 'Bra-jobbat'-klappen om ni förstår vad jag menar? Det gjorde inte hon. Hon trodde istället att det var en kram som jag tänkte utdela, så hon kramade mig, och gav mig en stor pussmun på ena kinden som hon sedan började gnugga bort utan att se ett dugg generad ut. "hehe.."sa jag. " Ja, jag hade faktiskt tänkt äta lunch hos er idag.." Tills nu.

En hälsning från en förvirrad själ

Jag ska dela med mig lite av mitt innersta. Sigmund Freud sa ju någonting om att det vi drömmer på natten visar upp våra innersta begär och kanske vår innersta personlighet? Alltså att det man drömmer om när man sover, är någonting som man vill ha eller känner i hemlighet. Så nu ska jag blotta min själ genom att berätta vad jag drömde inatt.
Denhär drömmen är inte min dröm , vill jag understryka, även fast det råkar vara jag som drömde den. Eller är det bara så att jag inte vill erkänna sanningen?
Jag tror på att drömmar går att tolka, och Sigmund, som jag nämnde tidigare, hade ju en hel massa "fakta" om drömmar som han hade experimenterat fram. Så plocka fram era gamla psykologi böcker och tolka som Sigmund, eller skapa din egen uppfattning om vilket sjukt sinne som ligger bakom denhär bloggen- nu ska jag dela med mig av mina drömmar lite då och då. Önskedrömmar eller inte önskedrömmar.

Inatt:
Dröm 1: Det är sent på kvällen och jag står i köket och ska laga mat. Jag ska göra sås. Bara sås, typ. Och jag har köpt en såndär Blå band eller vad de heter typ bearnaisesås-pulver som man blandar med mjölk eller vatten. Jag läser på paketet, och där finns ett kundsupport- nummer man kan ringa om man har kört fast med såsandet.
Så jag ringer.
Jag förväntar mig att det ska sitta någon i andra änden och säga "Via direkt, kan jag hjälpa till med något? :D " (Även jag har ett headset på mig.)
Signalerna går, men ingen svarar.
Förrän det bildas ett rökmoln bredvid mig och helt plötsligt står där fyra tanter som ska visa mig hur man gör såsen. Jag blir rädd och tror att de är häxor.

Dröm 2: Jag och Liza är i mitt gamla hus i Mälarhöjden INNAN det blev renoverat. Observera att Liza inte ens kände mig då. Två killar från min gamla klass i nian är också där. Jag har typ aldrig snackat med dem, och har verkligen ingenting att säga. Så där sitter jag bredvid den ena och säger ingenting. Och han ba typ "a hur mår du då.." och ja ba "bra..". Och det är det enda vi säger medan Liza och den andra killen gör jag-vet-inte-vad på andra sidan om en vit gardin som hänger mitt i rummet. Så jag är liksom tvungen att hålla igång en konversation med den här killen för att om inte han stannar så går även den andra, och det skulle enligt denhär drömmen vara dumt mot liza som typ är kär i den andra killen. Men jag har som sagt ingenting att säga honom, och han blir mer och mer irriterad och jag blir mer och mer desperat på att komma på någonting att säga honom. För det är LIVSVIKTIGT att jag håller honom kvar. TOLKNING NÅGON??

Jag har ju faktiskt delat med mig av min härliga kiosk-intervju dröm redan, så den kan ni ju också använda till studierna av mitt inre.

We no speak americano

TACOS!

Idag blir det tacos! Jag ska för första gången i lägenhetens historia ha min familj där på middag. På tacos. På smarrig, köttfärsdrypande, grönsakig tacos. Jag hoppas att vi hinner städa innan. De kommer ju om en timme och förti, och här sitter jag på jobbet liksom..och BLOGGAR. Paniiik måste skynda! Vill ju skapa ett städat och fint intryck på dem så de förstår att jag faktiskt KAN hålla bättre ordning nu på egen hand. Bevisa hur bra jag är, med andra ord.

Liza!!! Lyssna du kommer inte bli besviken. :)

Smider planer

Smider planer så att tiden stannar för ett ögonblick.
Ett nytt band ska komma till stan.
Sverige var redo.
Världen var redo.
För oss.

Ledsen mage

Min mage är ledsen. Ska gå och kolla upp det på Vårdcentralen imorgon med Nea ( hon har också ont i magen). Det kan ju vara något från Turkiet så det känns verkligen som läge att kolla upp vad det är innan parasiten äter upp oss från insidan...hehehhe.... :/ Man vet ju aldrig..
Förutom min ledsna mage så har jag dessutom två gigantiska blåsor/skavsår under mina fötter, eller "i hålfötterna". Kan man säga så? Och jag har dessutom skavsår på insidan av ena låret för att mina shorts rullade upp sig under tiden jag sprang Midnattsloppet så att tyget skavde mot huden. aj aj.
Ordentliga träningskläder och ordentlig träning och sen är jag redo att förbättra min tid 1 timme och 13 minuter till under 1 timme nästa år. You think I can make it?
I will make it.

Tre av veckans outfits!

Nummer ETT.

-->Väskan jag har på denhär bilden köpte jag av Aysel, som jag berättade om igår. Hon hade tydligen gjort den själv, och den var riktigt söt och annorlunda tyckte jag så jag slog till! Den är virkad? och det vita på bilden är genomskinliga pärlor av plast.
Nummer TVÅ.

Nummer TRE

Ikväll är det dags för Midnattsloppet igen! Klockan 22 går startskottet, och jag hoppas bara på att orka ta mig igenom hela milen. :) Håll tummarna för mig ;)

Turkiet i bilder!

dag 1

Det första jag bekantade mig med: STRANDEN.

dag 2

Denhär dagen hade vi tänkt ta oss högst upp på berget på den första bilden. Så vi började med att ta bussen (superbilligt! det kostade typ fem kronor/person) till Damlatas. Där väntade vi vid busstationen för att ta bussen till Kale = castle. Vi väntade och väntade. Tillslut kom det en taxi och sa att han kunde köra oss upp till slottet för typ sjutti spänn eller vad det var. Så vi hoppade in. Halvvägs upp på berget såg vi hur de andra taxisarna framför oss körde rakt fram. Men vår Mr. Cabdriver körde in på en minimal väg till höger. Efter ca. fem minuter stannade han vid ett litet hus och en moské. Vi var fortfarande halvvägs upp på berget. Där kom en kvinna och mötte oss, hon sa att det var dyrt att gå in i slottet, men att hon kunde visa oss runt i området gratis. Aysel hette hon, och hon tog oss bl.a med till grannhuset, som ju råkade vara en moské, och berättade lite om den. Hon visade oss en hel del intressanta saker, så även fast vi blev lurade dit, så var det en spännande upplevelse! (Sen efter guidningen ville hon sälja en massa saker till oss, men det är en annan historia.. )

dag 3

Vi hyrde en bil, som vi körde lite vilse med och hamnade i denhär indianens kungarike.

På kvällen åkte vi till en flod. Dimcayi tror jag att området hette. Där satt vi och åt Osmanish Kebab (gott!) ute på den dimmiga floden, som lustigt nog hette Dim river. Det var en fantastiskt avkopplande miljö, där man satt på små kuddar runt ett bord och lyssnade på hundratals grodor som lät vid flodkanten.

dag 4

Fiskade lite...

Ungdom Mot Rasism

Vårat internet började äntligen fungera igår, så ikväll ska jag ladda upp några bilder från det fina landet Turkiet. Jag vet inte hur Dani fick igång det, faktum är att jag tror inte att han själv vet heller. Men nu funkar det iallafall!
När jag öppnade min mail igår så såg jag att jag fått ett från Ungdom Mot Rasism där jag gått med. Jag vet inte exakt vad detta kommer att innebära, men jag litar på min vän Alva som tipsade mig om att gå med. Kan man göra något mot rasismen i världen så bör man göra det!

Gå med på umr.nu

En fantastisk dag.

Jag höll på att skriva att dethär var en dålig dag. Sen tänkte jag efter och ba: HALLÅ? Dagen har ju inte ens börjat! Vafan..bara för att dagen börjar segt, eller liksom halvbra, måste hela dagen vara dålig då?! Nej skärpning. Jag ska göra dethär till en bra dag. En bra vecka. Ett bra ÅR! Jag ska göra hela mitt liv bra!
Varför sitta och gnälla när hela livet ligger framför ens fötter? Vad är meningen med nedstämdhet? Det får visserligen de riktiga guld-dagarna att skina ännu starkare, men för stora doser depp är onödigt ont.

Jag och Dani satt och grinade framför ett youtube-klipp igår där de filmat en massa "surprise homecomings" av soldater som kommer hem till sina familjer efter att de varit i Irak bland annat. Och då börjar man tänka: Hur kan jag sitta och sura, när det finns länder där man måste gömma sig för att kunna överleva. Där man riskerar att bli sprängd i tusen bitar när man går ut för att hämta den torftiga mat man har att leva på. Hur kan jag någonsin klaga?
Det finns alltid något att klaga på. Och visst ska vi vara glada att vi lever i ett tryggt samhälle, men det är klart att inget är perfekt om man inte ständigt strävar efter att förbättra det.

Lill-lördag

På jobbet och ruttnar.
Funderar på om jag behöver nya skor till Midnattsloppet eller ej.
Längtar till helgen.
Och svettas. Stress?
Mysigt är det iallafall inte.
Inte roligt heller.
Utan tråkigt.
Surt.
Och tråkigt.
Tråkigt.
Tråkigt.
Ruttnat.
Döööör.

ps. Jag ville ladda upp lite bilder från Turkiet med mera igår.
Då kraschade vårat internet.

Jobba jobba jo-o-bba!

Är på jobbet och kämpar. Heja på mig. Ska vara ordentlig och duktig genom att börja komma hit tidigare, så att jag kan gå tidigare hem om dagarna. How about that, huh?!
Lite cashflow har ju aldrig skadat någon.

?

I en helt ny värld

Hej!
Jag är tillbaka. Inte för att jag talat om att jag var borta..? Men här är jag iallafall, efter sju härliga dagar och åtta nätter i Turkiet! Det känns konstigt. Att vara tillbaka alltså. Det kändes som att jag vaknade ur en dröm när jag öppnade ögonen igår vid halv tre på eftermiddagen och såg min fina "in case of emergency- BREAKDANCE"- skylt rakt framför mig. Nu när jag sitter här liksom, vid skrivbordet på jobbet och tittar ut genom fönstret så kan jag inte tänka mig att Alanya existerar. (där vi var i turkiet). Jag kan inte tänka mig att jag låg på stranden och svettades av mig all solkräm i förrgår, eller åt middag vid poolen på hotellet.
Jag kan inte tänka mig att jag nu har testat både parasailing och jetski. Kommer därför visa upp lite bilder i veckan, för att påminna migsjälv att den där andra världen faktiskt existerar. Den är fin!

Här var jag? :O

Eftersom jag spenderade hela veckan tillsammans med min familj, liggandes på stranden eller utforskandes (finns det ordet?) av ett främmande land så har jag hunnit tänka efter och känna mig för och grubbla och fundera över vad jag vill åstadkomma inom en snar, något snar eller hyfsat avlägsen framtid. Här är en lista:

Mina mål:

Erövra körkortet
Spela upp ”Diamanten”
Bjuda Brittis och Åke på något för alla presenter vi fick!
Bjuda Erik och Pappa på något för flytthjälpen!
Ha inbjudningskalas (update: Haha. Inbjudningskalas=inflyttningskalas)
Bli vältränad
Vara med i en film, musikal eller show. Officiellt. Proffessionellt.
Lära mig portugisiska
Lära mig italienska
Skriva en hitlåt
Skriva en bok
Rädda en liten del av världen
Bli rik
Gifta mig
Hitta mitt drömjobb