Mitt jobb

Jag har ofta lust att blogga. Men det är (mycket) sällan jag har tillräckligt med inspiration för att få ihop ett helt, fullvärdigt, inlägg. Eller ens en mening som känns vettig för den delen. Ofta när jag börjar skriva ser det som kommer fram ut ungefär såhär öööööhhh, huuummm...pff...jaha...eeee... (Läses med inlevelse).

Kanske beror det på att jag oftast sitter på jobbet när jag får den där blogg-lusten. Just nu sitter jag och översätter ett produktblad. Eller inte precis just nu men för ungefär två minuter sen.

Företaget jag jobbar på säljer brandlarm. Vi har olika partnerfirmor som köper brandlarmcentraler och detektorer av oss, och sedan installerar det åt sina kunder. Vi är bara tre personer som jobbar här i Sverige, och det kan därför bli rätt så ensamt på kontoret. Speciellt om någon är borta. Jag har t.o.m suttit själv här rätt mycket, och sådana dagar är oftast inte de roligaste. Ibland har jag mycket att göra och ibland nästan ingenting. Hur roligt och utvecklande mitt jobb känns beror oftast på hur mycket jag har att göra.

Dagar då jag har ingenting alls att göra: Tråkigt
Dagar med mycket att göra: Roligare.

Jag fakturerar, sköter orderhantering, packar och skickar, bokför och stämmer av bankkontot. BLAND ANNAT. Jag har en massa olika uppgifter, och det är en fördel med det här jobbet.

Men. Det här är inte min framtid, och processen att hitta rätt väg i karriären är ständigt igång. Men ioch med att jag har en fast anställning här, och dessutom goda chanser att utvecklas, och få nya uppgifter under dethär året, så har jag bestämt mig för att vara kvar här året ut. Så till hösten vill jag ha min plan för våren färdig-och då vill jag helst göra något helt annat än vad jag gör nu ;)

Pengar.

Tänk att människan kan vara så centrerad kring pengar? Jag menar, det är ju trots allt något vi har hittat på, för att kunna förhandla till oss bättre saker som mat, kryddor, kameler och...vatten. Vi har bestämt att en sån där rund metall bricka ska vara värd si och så, och en papperslapp har helt plötsligt ett värde, bara för att den har en bild av Selma Lagerlöf på framsidan. Ibland förundras jag över hur världen fungerar. Och undrar hur länge det kommer att vara så. Mer och mer blir ju till koder i något datachip nu. Liksom..BETALA med en KOD? Det är märkligt! Vad är en kod liksom? Jag menar, mot en kamel, eller ett stycke kött, eller 50 apelsiner? Konstiiigt...

Igår skulle jag logga in på banken för att se om min ynkliga lilla lön hade kommit in på mitt konto.(Jag är nöjd med min lön i vanliga fall, men denhär månaden har jag varit delvis tjänstledig och sjuk, så fick såklart avdraaaag). Men det funkade inte! Och det funkar inte idag heller! Det ÄR för att det är tekniska problem på hemsidan, men ändå går jag in gång på gång för att se om jag kan lyckas logga in. Asså: vad spelar det för roll egentligen? Det blir ju inte mer pengar för att jag går in och kollar hur mycket jag har? Märkligt, hur besatt man kan vara. Men det stämmer ju, vi är beroende av pengar, och trots att jag vill dela med mig av det jag har till de som inte har något alls, så vill jag bli rik. Jag vill spara och jag vill bli rik. För att njuta av livet, för att jag är precis lika egocentrisk som alla andra?

Ett litet genombrott (JAG ÄR KÄNDIS.)

WOWOWOWOWOWOW, JAG KÄNNER MIG SÅ HEDRAD!
Malmöoperans Barnkör (eller vad de nu hette) Ska SJUNGA MIN SÅNG! Alltså! De ska sjunga upp låttexten som JAG skrivit... Jag känner inte dem. Det här är inte på lek. DET HÄR ÄR PÅ ALLVAR. Och Malmöoperans barnkör (?) ÄR GRYMMA! Jag känner mig som en helt ny människa...:P HA HA HAAAAAAAAAAAAAAA
PAUS
Körde segerdansen (a.k.a Dansen som vi ska uppträda med ikväll i Bagarmossen C) på lagret... Blev tvungen att skaka runt denhär känslan i kroppen. Jihuuuu mitt genombrott är här..
Hihihihihi, så är det väl kanske inte riktigt men det känns ändå som en slags bekräftelse att någon faktiskt GILLADE min text, och att de i sin tur kommer framföra den för en publik, som förhoppningsvis också gillar den. Det som känns allra roligast är att jag får dela med mig av känslan jag hade till så många människor. SJUKT!

Hundra år kvar

Jag räknade precis ut att om jag sparar tvåtusen kr i månaden så är jag uppe i en miljon om sisådär.. 41,66 år. Ganska spännande.
Annars händer det inte mycket här. Är hemma idag från jobbet och tar det lugnt, tvättar och städar. Nu ska det bli ordning på loftet (eller vad det nu är man brukar säga). Måste rensa ut typ en tredjedel av mina kläder som blir uppkäkade av pälsänglar. Och så ska jag dammsuga bort det där två centimeter tjocka lagret av damm som får det att kännas lite instängt inne i mitt rum...

Annars går det bra för A-lie. Jobbet går bra (förutom att jag inte är där idag), och chefen är imponerad av mitt arbete. Jag kan inte säga exakt varför, för han är nämligen en i allmänhet positiv människa. Men jag får höra "Du e ju så snabb.", "Ja, du klarar mycket svårare saker än så, det kan jag intyga", "Det här är ju a piece of cake för en tjej med din intelligens"
Snacka om Ego-boostande. Njutbart!

Fredagsgodis

Jag var nära att komma försent till jobbet idag. Inte för att jag har några bestämda tider direkt. Men ändå. Jag hade så bråttom så att jag glömde nycklarna. När jag kom hem igen för att hämta dem, så stod min morbror vid sin bil vid garaget (vi bor i en villa tillsammans- mosters familj i ena halvan, och min familj i den andra). Han hade ioförsig redan stått där innan, men eftersom jag skyndade så mycket då, så hann jag inte säga hej till honom då. Men han stod som sagt kvar där när jag kom tillbaka. "Ska du till Slagsta?" ja. "Vill du ha skjuts?" skojar du. Jag hade SPRUNGIT förbi den snabbaste vägen till jobbet- Petters bil. Men jag kom i tid iallafall-tack vare att jag glömde nycklarna!

Petter skulle ha möte på sitt jobb idag, och vi satt och pratade om pengar, och att vara ung. Han berättade om när han precis hade "blivit vuxen" och flyttat in i egen lägenhet, börjat betala räkningar osv. Han tänkte att han kunde åka utomlands, och vänta en månad med att betala hyran. En månad blev två, och sen fick en leva fattigt och knapert ett bra tag, innan han kunde stabilisera sin situation igen. När jag sa att jag uppskattade att han gav mig chansen att lära mig av hans läxor, så hävdade han att jag kommer nog hamna där ändå. Vi skrattade inte.

Blogg, ärlighet och statistik.

Det här är min blogg. Den handlar om en ung tjejs väg från noll till kärlek och miljoner.
Jag ska vara ärlig mot er. Jag har det inte så dåligt. Faktum är att jag har det ganska bra. Inte sådär bra så att man nästan skäms för det men.. tillräckligt bra, just nu. Men jag ska berätta hur jag lever mitt liv. Och hur jag börjar utveckla sättet jag lever det på. Inte för er skull, utan snarare för min egen. Men visst, det roar mig ju givetvis om någon annan tar nytta av mina tankar och idéer.

Det här är mitt liv just nu:
Kärlek: 0
Pengar: 0
Jobb: Ja. Har precis fått ett på ett litet kontor i Slagsta. Eget litet rum med eget skrivbord och dator där jag utför enklare fakturering och bokföring m. m. Har inte kommit igång än men snart så!

Det är egentligen inte så tragiskt. Jag bara fick det att se ganska tragiskt ut insåg jag nu. Men som sagt- det är det inte.
I min blogg kommer jag att vara så ärlig jag känner för (oftast så ärlig som det går att vara) . Ärlighet innebär (enligt mig) ofta att se två sidor av allting.

Peace.