NUMBER 03 - I want to be rich!

Precis. Du läste rätt. Jag skulle vilja vara rik, kunna göra vad jag vill och resa vart jag vill, och inte behöva jobba. Ge bort halva min förmögenhet till välgörenhet, och sedan sola mig i resten. Tänk liksom: man kan bo var man vill, äta vad man vill och gå på hur många konserter och sevärdheter man vill när man är utomlands. Men ÄNDÅ ha råd att hjälpa andra som har det svårt. Hallelujah! Det skulle vara livet.

Jag sparar nu, för det är tal om en långresa i sommar...Jag hoppas det blir av, för det skulle vara lycka! :D Jag vill se en ny kontinent, öva på språket och bara njuta. Tror att en sådan inspiration skulle göra underverk på mig. Inspiration, ja...bara tanken på att kanske dra iväg i en månad inspirerar mig väldigt. Jag vill inte avslöja för mycket innan något är bestämt, men jag hoppas hoppas hoppas. Har rest runt väldigt mycket i Europa under det gångna året, och tänkte sammanfatta resandet med ett inlägg med bilder någon gång nu mot slutet av året. Hoppas på att nästa års bilder ska bli spektakulära!

Alert

Bjuder på en härlig låt när jag sitter och funderar om livet.



Underbart. Jag har varit mer aktiv och vaken idag, känns extra skönt eftersom jag somnade med huvudvärk igår, och vaknade med precis samma känsla. Det blir alltid så varannan måndag då jag både sjunger hos Brittmarie och har körrepetition i Aspudden. Jag hinner inte mycket de kvällarna. Jag skrattade gott åt min egen mat nyss när jag skulle värma min lunchlåda: Två stela kycklingklubbor på toppen av en stor, fast makaron-kocka. Till det åt jag en grön paprika. Världens mest oinspirerande mat? Man kan tycka det. Observera att när jag säger en grön paprika så menar jag En.Grön.Paprika. Inte skivor eller en röra eller något. En grön paprika, precis i samma form som när den plockades. Mums.

NUMBER 02 - Jag vill ha körkort!

Det är synd bara att körkortsböckerna är så tråkiga. De skulle kunna göra dem lite mer inspirerande, och framförallt: intressanta. Jag måste läsa meningarna flera gånger för att förstå vad de menar, vad som är råd och regler osv.
Sen är det det där med tiden också. Hittills har jag bara kört två gånger, och det krävs ju mycket träning för att nå hela vägen. Jag kan förhoppningsvis boka in ett antal övningskörningar under min åtminstone TVÅ VECKOR LÅNGA JULLEDIGHET!

Pappa har köpt en bil som jag och mina systrar ska övningsköra med, behålles i max ett år! Eftersom han köpte den redan i juli i år, så har vi fram till juli 2011 på oss att bli klara med hemmakörningen... Efter det planerar jag att ta en eller flera sista-lektioner på körskolan, och sedan halkbana, prov och uppkörning! Kan jag klara det? Klart jag kan.

I [heart] Kulturskolan

Idag ska jag ägna kvällen åt att städa och göra fint i mitt sovrum, och lilla kontorshörna. Och- jag ser fram emot det. Att bara vara helt ensam i lägenheten och fixa och dona och sortera och göra rent. Mmmm! Och äta glass med chokladsås och maränger...Låter det inte underbart?
Jag behöver lite egentid,ordning, reda och maränger!

Det är lustigt för jag hade så mycket inspiration till att skriva, men den försvann påvägen. Jag är iallafall otroligt glad idag åt allt och ingenting. Det är helg-helg för första gången på evigheter!

Helgen inleds som vanligt med afrikansk dans. I love. Jag är inne på nästsista terminen som jag får gå på Kulturskolan i Stockholm, där jag sjungit, showat, dansat och spelat teater i hur många år som helst. Det känns häftigt och sorgset på samma gång. Att tiden varit så lång, men gått så snabbt. Jag kommer förstås ha abstinens, och eventuellt börjar jag väl jobba där i framtiden. Because i belong.

NUMBER 01 - I want to make music!

God eftermiddag!
Jag har som sagt funderat på vad jag vill. Och ibland kan man ju känna sig heldum när man inte kan se framför sig vad det är man vill göra utav livet, som ju faktiskt är ens alldeles egna. Men vissa drömmar kan verka ouppnåeliga och vi kan ibland glömma vad vi vill göra precis nu, för att vi är så upptagna hur våra liv ska bli i framtiden. Det finns saker som jag bara vill. Utan att riktigt veta varför, eller ha en aning om vad jag ska göra utav erfarenheten jag får av att göra det. Idag publicerar jag nummer ett på listan.

Jag vill göra musik. Och då menar jag GÖRA. Jag vill sätta ihop ord till fantastiska lyrics och komponera ihop någonting som kommer från min själ, typ. Hm. Jag vill uttrycka mig? Ibland räcker inte ord, utan det ska till en melodi för att få folk att förstå, eller känna det man vill att de ska förstå eller känna. Jag vet inte om ni förväntar er en mer utdragen förklaring än så? Jag kan inte säga varför. Jag vill inte känna efter. Jag är bara så nöjd med känslan av att vilja. Jag tänker inte lägga någon prestation i det. Jag vill inte att någon ska bedöma, tycka om eller strunta i mig. Jag vill bara göra musik.

Jag är en mes

Mohohoh! Nej, jag satt inte och bölade mig igenom filmen. Den var tillochmed rolig! Men det är någonting med dehär filmerna that messes med mitt undermedvetna...För när jag kom hem och skulle sova så var den inte alls lika rolig längre. Eller...den fick mig att börja tänka, eller känna någonting. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Men någonting. Anyway. Jag somnade tryggt tillslut iallafall.

Det något sena biobesöket resulterade däremot i att jag är NÄSTAN i zombie-mode idag. Ni vet, känslan av att "det skulle nog vara ganska skönt att lägga sig ner hopvikt med tangentbordet som huvudkudde, mmmm, det ser mjukt och skönt ut..*gäsp* om jag tar och viker ihop huvtröjan så blir det väl ganska skönt å sova på ..om jag vilar bara en liten stund...kan ju vila fötterna på byrån, mmmm, eller om jag skulle sätta mig vid fikabordet lite, det är väl okej eller? ska jag fråga chefen om det är okej? hmmmmmmm....." Jag tänker alltså inte så mycket på jobbet. Eller ens läxan idag. Idag tänker jag på julen, och ledighet, och sängen, och det mysiga tangentbordet som jag så gärna vill vila kinden mot.

Att jobba ensam på ett kontor

Kan vara helt okej ibland, believe it or not. Dock har jag inte fått så värst mycket jobb gjort, utan mest jobbat med portugisiska läxa hela morgonen. Oops.

Ikväll hoppas jag på att se Due Date med Dani. Vi får se om han kan, han skulle kanske ut ikväll. Due Date är ju (som kanske bekant?) från skaparna av The Hangover som kom ut typ förra året. Jag vet inte varför, men jag förstod verkligen inte den filmen, och tyckte att det kändes jättehemskt när alla satt och skrattade, för jag förstod inte vad det var som var så roligt. Hehe...Så jag hade typ en traumatisk upplevelse där i salongen. Känns ju lite mesigt att ta så illa upp av en lättsam film, men. Lite psykotiska moments är bra för hälsan, som jag alltid brukar säga. Och av någon anledning VILL jag verkligen se Due Date, som ju dock lär ha samma humor som i the Hangover. Vi får la se hur traumatiskt det blir denhär gången!



<---Tragisk??________________________Tragisk!!--->

Denhär helgen.

Skulle jag kunna kalla den bästa helgen på länge. Den har innehållit lite av allt, och alltså varit...fullspäckad. Det har rymts AfrikanskDans, Show (Keep in Touch) på överraskningsfest, utgång, wok-lunch, shopping (VINTERJACKA!!!), 3 rätters familjemiddag hos kusinerna i gula huset för att fira morfars födelsedag, tvspelskväll, kladdkaksbak, MonsterJam med kusiner och farfar och farmor, Konsert (Hägerstens Ungdomskör), fika och visa upp lägenheten för mormor och morfar, LÅNG DUSCH.

Ja, det krävdes en lång, varm dusch för att smälta helgens alla intryck. Allt detta var välplanerat (utom möjligen tvspelskvällen som från början var tänkt att bli en sång och filmkväll). Och besöket av mormor och morfar puttade bort en annan viktig grej, nämligen att umgås med min lilla Lini...

Showen med Keep in Touch var inte heller den särskilt välplanerad från början. Vi kom till Gamla Stan vid halv nio tiden (det var tänkt att födelsedagsbarnet skulle dyka upp vid halv tio tror jag) och hade egentligen ingen aning om vad vi skulle sjunga. Men på ca. 20 min gjorde vi om texten på en av våra specialiteter, och med två låtar till skapade vi en rätt uppskattad show! :)

Fredagsutgången var planerad, men fick omplaneras då vi upptäckte att stället vi tänkte gå till hade stängt..HEH! Vi hamnade på ett ställe med bra musik men...det var lite dålig uppslutning. Det var vi och sen två till personer och deras hundra kloner. Hmm. Jag kan förstå hur de lyckas klä sig likadant, men hur människor som klär sig likadant lyckas med att se likadana ut i ansiktet förstår jag inte? För det kan väl inte bara bero på att de SMINKAR sig likadant? Kanske är jag bara trångsynt. Kanske är jag bara avundsjuk. Jag ska inte klanka ner på deras sätt att vara iallafall, eftersom dansgolvet var typ lika fullproppat som min helg!!

Man vet att det är fredag när...

...Man blir bjuden på bullar, trots att man ätit upp en hel kaffelängd under torsdagen.

...Städerskan kommer in med en flaska såpa i handen och säger "Nu ska vi supa! Jag har flaskan!" (med finsk dialekt)

Den evige körsångaren tänker körkritiskt, bittert eller med hopp om framtiden

Dagarna i denhär veckan har gått om varandra. Jag vet inte vilken dag som var vilken, vilken dag det är idag eller vilken dag det är imorgon. Idag är det torsdag tror jag, eftersom jag är lite smått nervös att jag inte har hunnit med all portugisiska läxa..eller jag har ju gjort allt, men det känns som att det är något jag har missat. (=en ruggig känsla!)

Jag har ofta full koll på allt. Och om jag inte har full koll på allt. Så är jag jäkligt bra på att verka som att jag har full koll på allt. Det är iallafall min villfarelse. I vissas ögon är jag nog en person med nollkoll överhuvudtaget. Som bara vajar runt och är konstig. Men jag har börjat fokusera. Och jag har tagit mig välbehövlig tid att tänka.

Jag har tänkt på min framtid. Jag har insett att jag kommer att behöva kämpa, på ett eller annat sätt för att få det jag vill ha. Det är en bra insikt. Nästa steg blir att inse vad det är jag vill ha. Vem jag vill vara. Det är påväg, i can sense it.
"Vänta inte på livet, för livet kommer inte vänta på dig." Jag behöver släppa ut min kreativa sida. Det räcker inte att sjunga i kör. Körsångare, slå mig inte nu, men..kör handlar till en viss del att smälta ihop med de andra. Att samarbeta (bra) men också att dämpa sitt personliga uttryck (mindre bra..?). Har jag fel? Jag menar, alla har ju olika röster, och flera olika röster behövs för att det ska kallas kör, men. Ingen får sticka ut för mycket.

Jag dissar inte kören. Jag älskar det där samarbetet och gemenskapen. Att alla är beroende av varandra, och lyssnandet, ah! Det är lika viktigt för mig som någonting annat. Men jag behöver tid för att skapa någonting utifrån migsjälv också. Att kunna göra någonting precis så som jag vill göra det. För egentligen så är det ju så livet är uppbyggt. Om man inte väljer att glida med strömmen...och bara ta det man får, leva bara de delar av livet som andra godkänner. Jag vet inte vad jag vill göra. Men när jag en dag vet det, så vill jag inte hållas tillbaka av andras röster. För att jag inte vill sticka ut för mycket. Eller för att jag inte vill samarbeta.

Jag har en lång väg att gå om jag vill bli (det jag funderat på hittills):
-Streetdansare/dansare
-Musiklärare på Kulturskolan
-Lärare
-Upptäcktsresande
-Miljonär
-Överlevare
-Gud

Jag tänker...Försöker se in i min egen hjärna. Sjyst polerad ytterdörr, btw.