Jag tänkte bara visa att för att ta sig från Tokyo(Japan) till New York (USA) så måste man ha med sig en kajak.
torsdag 30 september 2010
Paddla kajak
Sitter på jobbet och hoppas på att kunna bo hemma idag.
Jag tänkte bara visa att för att ta sig från Tokyo(Japan) till New York (USA) så måste man ha med sig en kajak.
Jag tänkte bara visa att för att ta sig från Tokyo(Japan) till New York (USA) så måste man ha med sig en kajak.
tisdag 28 september 2010
Pengar.
Tänk att människan kan vara så centrerad kring pengar? Jag menar, det är ju trots allt något vi har hittat på, för att kunna förhandla till oss bättre saker som mat, kryddor, kameler och...vatten. Vi har bestämt att en sån där rund metall bricka ska vara värd si och så, och en papperslapp har helt plötsligt ett värde, bara för att den har en bild av Selma Lagerlöf på framsidan. Ibland förundras jag över hur världen fungerar. Och undrar hur länge det kommer att vara så. Mer och mer blir ju till koder i något datachip nu. Liksom..BETALA med en KOD? Det är märkligt! Vad är en kod liksom? Jag menar, mot en kamel, eller ett stycke kött, eller 50 apelsiner? Konstiiigt...
Igår skulle jag logga in på banken för att se om min ynkliga lilla lön hade kommit in på mitt konto.(Jag är nöjd med min lön i vanliga fall, men denhär månaden har jag varit delvis tjänstledig och sjuk, så fick såklart avdraaaag). Men det funkade inte! Och det funkar inte idag heller! Det ÄR för att det är tekniska problem på hemsidan, men ändå går jag in gång på gång för att se om jag kan lyckas logga in. Asså: vad spelar det för roll egentligen? Det blir ju inte mer pengar för att jag går in och kollar hur mycket jag har? Märkligt, hur besatt man kan vara. Men det stämmer ju, vi är beroende av pengar, och trots att jag vill dela med mig av det jag har till de som inte har något alls, så vill jag bli rik. Jag vill spara och jag vill bli rik. För att njuta av livet, för att jag är precis lika egocentrisk som alla andra?
Igår skulle jag logga in på banken för att se om min ynkliga lilla lön hade kommit in på mitt konto.(Jag är nöjd med min lön i vanliga fall, men denhär månaden har jag varit delvis tjänstledig och sjuk, så fick såklart avdraaaag). Men det funkade inte! Och det funkar inte idag heller! Det ÄR för att det är tekniska problem på hemsidan, men ändå går jag in gång på gång för att se om jag kan lyckas logga in. Asså: vad spelar det för roll egentligen? Det blir ju inte mer pengar för att jag går in och kollar hur mycket jag har? Märkligt, hur besatt man kan vara. Men det stämmer ju, vi är beroende av pengar, och trots att jag vill dela med mig av det jag har till de som inte har något alls, så vill jag bli rik. Jag vill spara och jag vill bli rik. För att njuta av livet, för att jag är precis lika egocentrisk som alla andra?
måndag 27 september 2010
Vad gör man?
Alla mina möbler är nu ihopskjutna till en ö mitt på golvet, och vårat kök är en djungel av plantor, disk och tonvis av lådor, parfymer och småsaker från våra rum. Det är fascinerande att höra skillnaden när man först ställer sig och pratar i mitt rum, och sedan i köket. Så fort man går in i köket så swup, så pratar man som i en pytteliten, stoppad låda. Det är nu man inser hur många onödiga saker man har. Och hur bra man har det, after all!
Appropå hur bra man har det: Ta hand om varandra därute allihopa! Jag såg saker under helgen som jag inte visste hur jag skulle hantera. Alltså, jag har inte blivit vittne till varken mord eller misshandel, men...jag undrar bara:
Vad gör man om man ser en ensam ung man sitta och gråta, och se olycklig ut på tunnelbanan?
A. Ignorera. Försök se ut som att du inte har lagt märke till att han sitter där, eller åtminstone inte att han gråter. Han vill förmodligen bara vara ifred.
B. Stötta. Sätt dig mittemot honom, lägg en hand på hans axel och säg "Allt kommer att bli bra."
C. Stötta light. Gå förbi, lägg en hand på hans axel och säg "Det löser sig"
Vad gör man om man ser en kille bli "mobbad" av ett gäng tonåringar (14-16), genom att de kastar M&Ms på honom med all sin kraft och säger "Gå, gå, vi vill inte ha dig här" tills han ger upp och går till andra änden av perrongen, för att sedan stå där olycklig och trampa fram och tillbaka.?
A. Ignorera. Tänk om gänget börjar kasta grus på dig också?
B. Ingrip. Gå fram och säg med bestämd ton "Vad fan håller ni på med?!" De ska märka att någon faktiskt lagt märke till, och inte accepterat, deras dåliga beteende.
C. Stötta. Gå fram till pojken efteråt, när du inte följt punkten B, och säg att du såg vad som hände, men att du tycker de som kastade var assholes. Just for his information.
Jag ignorerade båda gångerna, tillsammans med alla andra 30 pers som såg samma sak. Jag tänkte över de olika alternativen fram och tillbaka i mitt huvud. I fall nummer ett var jag verkligen nära på att gå fram till honom. Det kändes helt enkelt inte bra att sitta och se på när han grät, eller..att sitta och titta bort när han grät, rättare uttryckt. Jag menar, i 80 % av fallen vill man nog faktiskt helst vara ifred när man gråter? Man har vänner som stöttar en, och det kanske t.o.m bara är skönt att gråta ut. Men tänk de som inte har några vänner? Ingen att prata med, kanske. Och sitter och gråter bara därför. Han kunde vara en av dem. Hans dag kunde ha blivit lite ljusare om han för en gångs skull blev sedd. För det måste vara ensamt att bli ignorerad? När ögonblicket redan var förbi, och han var försvunnen förenklade jag mitt dilemma till: Störa en person som vill vara ifred när han gråter eller ignorera en person som är helt och hållet ensam?
Appropå hur bra man har det: Ta hand om varandra därute allihopa! Jag såg saker under helgen som jag inte visste hur jag skulle hantera. Alltså, jag har inte blivit vittne till varken mord eller misshandel, men...jag undrar bara:
Vad gör man om man ser en ensam ung man sitta och gråta, och se olycklig ut på tunnelbanan?
A. Ignorera. Försök se ut som att du inte har lagt märke till att han sitter där, eller åtminstone inte att han gråter. Han vill förmodligen bara vara ifred.
B. Stötta. Sätt dig mittemot honom, lägg en hand på hans axel och säg "Allt kommer att bli bra."
C. Stötta light. Gå förbi, lägg en hand på hans axel och säg "Det löser sig"
Vad gör man om man ser en kille bli "mobbad" av ett gäng tonåringar (14-16), genom att de kastar M&Ms på honom med all sin kraft och säger "Gå, gå, vi vill inte ha dig här" tills han ger upp och går till andra änden av perrongen, för att sedan stå där olycklig och trampa fram och tillbaka.?
A. Ignorera. Tänk om gänget börjar kasta grus på dig också?
B. Ingrip. Gå fram och säg med bestämd ton "Vad fan håller ni på med?!" De ska märka att någon faktiskt lagt märke till, och inte accepterat, deras dåliga beteende.
C. Stötta. Gå fram till pojken efteråt, när du inte följt punkten B, och säg att du såg vad som hände, men att du tycker de som kastade var assholes. Just for his information.
Jag ignorerade båda gångerna, tillsammans med alla andra 30 pers som såg samma sak. Jag tänkte över de olika alternativen fram och tillbaka i mitt huvud. I fall nummer ett var jag verkligen nära på att gå fram till honom. Det kändes helt enkelt inte bra att sitta och se på när han grät, eller..att sitta och titta bort när han grät, rättare uttryckt. Jag menar, i 80 % av fallen vill man nog faktiskt helst vara ifred när man gråter? Man har vänner som stöttar en, och det kanske t.o.m bara är skönt att gråta ut. Men tänk de som inte har några vänner? Ingen att prata med, kanske. Och sitter och gråter bara därför. Han kunde vara en av dem. Hans dag kunde ha blivit lite ljusare om han för en gångs skull blev sedd. För det måste vara ensamt att bli ignorerad? När ögonblicket redan var förbi, och han var försvunnen förenklade jag mitt dilemma till: Störa en person som vill vara ifred när han gråter eller ignorera en person som är helt och hållet ensam?
fredag 24 september 2010
Kuduro
Här har ni äkta kuduro, för er som vill fördjupa er i musikstilen i inlägget nedan. Klistrade in lite info från Wikipedia, så att ni tror på mig när jag säger att kuduro är en DANSVÄNLIG energisk stil från Angola! För att överbevisa detta, tog jag även med videon härunder så att ni kan öva hemma ;). Som ni kan läsa under "Origins" här nedan, så är kuduron en blandning av olika stilar från världen, som tillsammans skapar en helt ny värld.
Kuduro
From Wikipedia, the free encyclopedia
Kuduro (or kuduru) is a type of music originally born in Angola in the 1980s and in 1994 was exported to Lisbon in Portugal. It is characterized as uptempo, energetic, and danceable.
Origins
The roots of kuduro can be traced to the late 1980s when producers in Luanda, Angola started mixing African percussion samples with simple calypso and soca rhythms to create a style of music then known as "batida". European and American electronic music had begun appearing in the market, which attracted Angolan musicians and inspired them to incorporate their own musical styles. An Angolan MC, Sebem, began toasting over this and is credited with starting the genre.
The name itself is a word with a specific meaning to location in the Kimbundu language, which is native to the northern portion of Angola. It has a double meaning in that it also translates to "hard ass" or "stiff bottom" in Portuguese, which is the official language of Angola. Kuduro dancing is similar to Dancehall dancing of Jamaica. It is mostly influenced by zouk, soca, and rara music genres. It also combines Western house and techno with traditional Angolan kilapanga and semba music. As Vivian Host points out in her article, despite the common assumption that "world music" from non-Western countries holds no commonalities with Western modern music, Angolan kuduro does contain "elements in common with punk, deep tribal house, and even Daft Punk." It is thus the case that cultural boundaries and limitations within the musical spectrum are constantly shifting and being redefined. And though Angolan kuduro reflects an understanding and, further, an interpretation of Western musical forms, the world music category that it fits under tends to reject the idea of Western musical imperialism. The larger idea here is that advancements in technology and communications and the thrust of music through an electronic medium have made transcending cultural and sonic musical structures possible. According to Blentwell Podcasts, kuduro is a "mixture of house, hip-hop, and ragga elements," which illustrates how this is at once an Angolan-local and global music. Indeed, this "musical cross-pollination", as Vivian Host calls it, represents a local appropriation of global musical forms, such that the blending of different musics creates the music of a "new world."
Kuduro
From Wikipedia, the free encyclopedia
Kuduro (or kuduru) is a type of music originally born in Angola in the 1980s and in 1994 was exported to Lisbon in Portugal. It is characterized as uptempo, energetic, and danceable.
Origins
The roots of kuduro can be traced to the late 1980s when producers in Luanda, Angola started mixing African percussion samples with simple calypso and soca rhythms to create a style of music then known as "batida". European and American electronic music had begun appearing in the market, which attracted Angolan musicians and inspired them to incorporate their own musical styles. An Angolan MC, Sebem, began toasting over this and is credited with starting the genre.
The name itself is a word with a specific meaning to location in the Kimbundu language, which is native to the northern portion of Angola. It has a double meaning in that it also translates to "hard ass" or "stiff bottom" in Portuguese, which is the official language of Angola. Kuduro dancing is similar to Dancehall dancing of Jamaica. It is mostly influenced by zouk, soca, and rara music genres. It also combines Western house and techno with traditional Angolan kilapanga and semba music. As Vivian Host points out in her article, despite the common assumption that "world music" from non-Western countries holds no commonalities with Western modern music, Angolan kuduro does contain "elements in common with punk, deep tribal house, and even Daft Punk." It is thus the case that cultural boundaries and limitations within the musical spectrum are constantly shifting and being redefined. And though Angolan kuduro reflects an understanding and, further, an interpretation of Western musical forms, the world music category that it fits under tends to reject the idea of Western musical imperialism. The larger idea here is that advancements in technology and communications and the thrust of music through an electronic medium have made transcending cultural and sonic musical structures possible. According to Blentwell Podcasts, kuduro is a "mixture of house, hip-hop, and ragga elements," which illustrates how this is at once an Angolan-local and global music. Indeed, this "musical cross-pollination", as Vivian Host calls it, represents a local appropriation of global musical forms, such that the blending of different musics creates the music of a "new world."
torsdag 23 september 2010
Resident evil 3D- afterlife
Jag är en zombie. T-viruset måste ha smittat mig häromdagen när jag var och såg Resident evil- afterlife. För jag ÄR verkligen en zombie. Är visserligen inte sugen på människökött direkt, men annars är jag precis som en "undead": Hängande käke, släpande fotsteg, stripigt hår, blånad hud...Ni kanske fattar?
Trots mina zombie-fasoner så tänker jag släpa min slaka kropp till gymmet i eftermiddag. Jag måste röra på mig. Måste simma, måste träna, måste stretcha måste måste VILL! Förhoppningsvis kan lite motion och middag få mig att gå från 'undead' till 'Project Alice'. Annars får jag väl bara gå och lägga mig och se vem jag är imorgon.
Trots mina zombie-fasoner så tänker jag släpa min slaka kropp till gymmet i eftermiddag. Jag måste röra på mig. Måste simma, måste träna, måste stretcha måste måste VILL! Förhoppningsvis kan lite motion och middag få mig att gå från 'undead' till 'Project Alice'. Annars får jag väl bara gå och lägga mig och se vem jag är imorgon.
onsdag 22 september 2010
Portugisiska farturas
Jag har inte en aning om vad jag ska skriva, så här kommer resan i bilder:
Daniel, Tåget och Den portugisiska landsbygden.
Det finns mycket sötsaker på Lagos caféer. Så det gäller att jämna ut lite med att se sur ut. ;)
På kvällen första dagen var det streetperformance av en fantastisk man i gröna trosor. ( till höger i bild). Eftersom jag stog och skrattade åt honom hela tiden, valde han självklart ut mig att hjälpa till när han skulle cykla på en två meter hög enhjuling. Han hade en fin liten ramsa som jag gillade. Den gick såhär: (alla i publiken skulle stämma in) " I like you-you like me. Fifty-fifty. Yeaaah. No problem" OBS. Man ska vicka på rumpan när man säger " No Problem."
En portugisisk sjöfarare? Vasco da Gama? Den tredje dagen åkte vi på båttur ut bland grottorna. "Inte så märkvärdigt" tyckte vi eftersom vi förväntat oss att åka in i djupa grottor, men väldigt vackert. Dessutom en strålande vacker dag.
FORTSÄTTNING FÖLJER IMORGON TORSDAG 23 SEPT.
Daniel, Tåget och Den portugisiska landsbygden.
Det finns mycket sötsaker på Lagos caféer. Så det gäller att jämna ut lite med att se sur ut. ;)
På kvällen första dagen var det streetperformance av en fantastisk man i gröna trosor. ( till höger i bild). Eftersom jag stog och skrattade åt honom hela tiden, valde han självklart ut mig att hjälpa till när han skulle cykla på en två meter hög enhjuling. Han hade en fin liten ramsa som jag gillade. Den gick såhär: (alla i publiken skulle stämma in) " I like you-you like me. Fifty-fifty. Yeaaah. No problem" OBS. Man ska vicka på rumpan när man säger " No Problem."
En portugisisk sjöfarare? Vasco da Gama? Den tredje dagen åkte vi på båttur ut bland grottorna. "Inte så märkvärdigt" tyckte vi eftersom vi förväntat oss att åka in i djupa grottor, men väldigt vackert. Dessutom en strålande vacker dag.
FORTSÄTTNING FÖLJER IMORGON TORSDAG 23 SEPT.
lördag 4 september 2010
Isländska pannkakor
Sitter nu i ett hus i Borgarnes, Island (där det finns en sån där hårtork som man har hela huvet i , från typ 1962, medan Jonna steker pannkakor och hennes chef fotar henne. Detta är nämligen invigningen av hennes nya pannkaksjärn. Det är ett speciellt isländskt pannkaksjärn som är tunnare, utan kanter och gjort av aluminium.
Jag började dagen med en bit haj! Det var bland det vidrigaste jag ätit. "Det smakar ruttet" sa jag. och Jonna svarar: "De e ruttet..." Efter haj-frukosten gick jag och Jonna på promenad längs stranden, med fjällen framför oss. Vi gick in på ett museum där vi träffade på läskiga typer med hästhuvuden. Underbart! Läskigt! På museumet fanns det självklart en liten shop, där man kunde köpa "Fire of love" massageolja "for ultimate pleasure". Varför inte, liksom...
Inatt badade vi i en varme pott (varm källa) mitt ute i ingenstans. För att ta sig ut dit var man tvungen att gå på stenar över en fors. Inte det lättaste i mörkret kan jag tala om! Tack och lov var det inte kolsvart ute, eftersom det inte fanns någon som helst belysning i närheten. Desto svårare var det att ta sig tillbaka...Hursomhelst: Man blev helt dåsig av att sitta i det 40 gradiga vattnet och njuta. Men det var en fantastisk upplevelse.
Jag och Jonna i den varma källan.
Jag har rapat rutten haj hela dagen och nu jublar Jonna över att en pannkaka faktiskt blev "hel, vänd, bra och Strålande gyllengul" så jag måste kila och äta upp den, det kanske kan dämpa mina illaluktande hajrapar. Jonna gör också fantastiska lycko-hopp här bredvid mig.
Jag började dagen med en bit haj! Det var bland det vidrigaste jag ätit. "Det smakar ruttet" sa jag. och Jonna svarar: "De e ruttet..." Efter haj-frukosten gick jag och Jonna på promenad längs stranden, med fjällen framför oss. Vi gick in på ett museum där vi träffade på läskiga typer med hästhuvuden. Underbart! Läskigt! På museumet fanns det självklart en liten shop, där man kunde köpa "Fire of love" massageolja "for ultimate pleasure". Varför inte, liksom...
Inatt badade vi i en varme pott (varm källa) mitt ute i ingenstans. För att ta sig ut dit var man tvungen att gå på stenar över en fors. Inte det lättaste i mörkret kan jag tala om! Tack och lov var det inte kolsvart ute, eftersom det inte fanns någon som helst belysning i närheten. Desto svårare var det att ta sig tillbaka...Hursomhelst: Man blev helt dåsig av att sitta i det 40 gradiga vattnet och njuta. Men det var en fantastisk upplevelse.
Jag och Jonna i den varma källan.
Jag har rapat rutten haj hela dagen och nu jublar Jonna över att en pannkaka faktiskt blev "hel, vänd, bra och Strålande gyllengul" så jag måste kila och äta upp den, det kanske kan dämpa mina illaluktande hajrapar. Jonna gör också fantastiska lycko-hopp här bredvid mig.
fredag 3 september 2010
Time to Iceland!
Bara några timmar kvar nu tills jag sitter på planet påväg till de varma källornas land. Jag har packat nästan allt, det enda som fattas nu är "bra skor", halsduk och tjocktröja. Jonna har nämligen varnat för fjällpromenader och kallt väder. OCH REGN. Vattnet kommer tydligen inte bara upp ur marken, utan faller också ner på den, precis som här i Sverige. Märkligt...;)
Det kommer bli en fullspäckad islands-helg, så kameran är på laddning! Jag kommer tillbaka på måndag, Lizas födelsedag är på tisdag, och sedan på onsdag bär det av till Lagos, Algarve! Måste självklart ta med mig dagbok till Island också, kom jag på nu!
Nu flyger jag iväg till Island, bye bye! ;)
Jag ska dessutom åka ArlandaExpress för första gången, de ska tydligen vara rätt...spännande. Har jag hört. Sedan kommer Jonna (eller, jag kanske ska kalla henne vid hennes isländska namn- Jonnir) och hennes chef Gudni (?) och hämtar mig på flygplatsen, och det bär direkt iväg mot äventyr!
Det kommer bli en fullspäckad islands-helg, så kameran är på laddning! Jag kommer tillbaka på måndag, Lizas födelsedag är på tisdag, och sedan på onsdag bär det av till Lagos, Algarve! Måste självklart ta med mig dagbok till Island också, kom jag på nu!
Nu flyger jag iväg till Island, bye bye! ;)
Jag ska dessutom åka ArlandaExpress för första gången, de ska tydligen vara rätt...spännande. Har jag hört. Sedan kommer Jonna (eller, jag kanske ska kalla henne vid hennes isländska namn- Jonnir) och hennes chef Gudni (?) och hämtar mig på flygplatsen, och det bär direkt iväg mot äventyr!
Medan jag satt och funderade på en passande rubrik så glömde jag bort vad det var jag skulle skriva i inlägget.
Sen kom ja på det igen.
"You like people for their qualities,
but love them for their defects."
Om du har älskat någon någon gång så vet du att det är sant.
Dessutom en ganska skön sak att tänka på när man känner att man "inte riktigt räcker till".
Idag räcker jag nämligen inte riktigt till.
.JPG)
"You like people for their qualities,
but love them for their defects."
Om du har älskat någon någon gång så vet du att det är sant.
Dessutom en ganska skön sak att tänka på när man känner att man "inte riktigt räcker till".
Idag räcker jag nämligen inte riktigt till.
.JPG)
onsdag 1 september 2010
.JPG)
1a September 2010, Hösten kommer med en sköldpadda
Med tanke på att jag lovat berätta om mina drömmar, så kan man ju fundera på vad 17 folk kommer tro om mig när jag berättar att jag inatt drömde bla. om hur tusenfotingar transformeras till sköldpaddor I VÅRAN LÄGENHET. Men jag ska bita i det sura (?) äpplet och låta er skratta åt mig. Så...
Jag har varit på en marknad och köpt en konstig guldig ring, som är formad som en stor orm, med en röd sten som öga. När jag kommer hem till lägenheten visar jag ringen för Daniel, men när jag ska ta ut den ur asken trillar den ner på golvet i en liten dammhög. Jag tar upp den, lägger tillbaka den i asken och går och lägger mig. På natten får dammet ben, och ur det bildas några konstiga larver, som får ben, växer, blir genomskinliga gigantiska tusenfotingar. Jag går upp och en av tusenfotingarna tittar på mig och ler, innan den springer iväg och vill att jag ska jaga den. Fråga mig inte hur en tusenfoting kan le?
Jag väcker Daniel som börjar jaga tusenfotingen med en toffel. Han lyckas snudda vid den, och den blir då en groda, sedan en sköldpadda. Ni vet såhär:
(Tänk er detta fast apan är en tusenfoting och den där killen som går först i ledet är en sköldpadda)
Daniel släpper ut sköldpaddan (som också den ler hela tiden) i trapphuset. Och säger, förnöjt: "Där kan den gå runt"
Så...hur tolkar man dethär? Mystiska saker, något som utvecklas, vigselring?, en mörk lägenhet, djur som kryper kring fötterna på en, husdjur i trapphuset. Och vadå "där kan den 'gå runt'"? Hur kan den gå runt? Man kan inte gå runt i trapphuset. Där finns bara upp och ner.
Är det något som jag vill utveckla? Gifta mig eller? Med en sköldpadda till man? Är Daniel en toffeljägare? Eller en toffel? Vad säger du, Jonna?
Jag har varit på en marknad och köpt en konstig guldig ring, som är formad som en stor orm, med en röd sten som öga. När jag kommer hem till lägenheten visar jag ringen för Daniel, men när jag ska ta ut den ur asken trillar den ner på golvet i en liten dammhög. Jag tar upp den, lägger tillbaka den i asken och går och lägger mig. På natten får dammet ben, och ur det bildas några konstiga larver, som får ben, växer, blir genomskinliga gigantiska tusenfotingar. Jag går upp och en av tusenfotingarna tittar på mig och ler, innan den springer iväg och vill att jag ska jaga den. Fråga mig inte hur en tusenfoting kan le?
Jag väcker Daniel som börjar jaga tusenfotingen med en toffel. Han lyckas snudda vid den, och den blir då en groda, sedan en sköldpadda. Ni vet såhär:
(Tänk er detta fast apan är en tusenfoting och den där killen som går först i ledet är en sköldpadda)
Daniel släpper ut sköldpaddan (som också den ler hela tiden) i trapphuset. Och säger, förnöjt: "Där kan den gå runt"
Så...hur tolkar man dethär? Mystiska saker, något som utvecklas, vigselring?, en mörk lägenhet, djur som kryper kring fötterna på en, husdjur i trapphuset. Och vadå "där kan den 'gå runt'"? Hur kan den gå runt? Man kan inte gå runt i trapphuset. Där finns bara upp och ner.
Är det något som jag vill utveckla? Gifta mig eller? Med en sköldpadda till man? Är Daniel en toffeljägare? Eller en toffel? Vad säger du, Jonna?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)